Konstnären Eva Högberg deltar på Liljevalchs vårsalong med en video där hon sjunger tillsammans med kor.
Varifrån kom idén om att sjunga med kor?
– Jag var på en sångkurs på Visingsö och tog en promenad längs en kohage när korna kom efter mig. De var väldigt nyfikna och intresserade. Jag tycker det är roligt med djur. De råmade och sjöng med mig, men lite fusk är det ju, jag har höjt ljudnivån på deras råmande och lagt till ett extra råmande, men det är autentiskt, säger Eva Högberg.
Tycker du om djur i allmänhet eller just kor i synnerhet?
– Kons själ påminner om en gammal, vis och kärleksfull människas själ. Hon är skör, medkännande, söker rörelse och kontakt. Korna lever för varandra och föredrar flocken framför egen utveckling och ensamliv, kanske är det därför de trivs bäst med att sjunga i kör? De är också generösa, de släppte med glädje in mig som solist, var påhittiga, skojiga och la på fina stämmor på min sång.
– Djur har alltid funnits i mitt liv. Min hund Greta som inte finns längre, är ofta med i min konst, och hon finns med i varje nummer av kulturtidskriften Cora där hon donar på som serie. Jag har också haft katter, fåglar, sköldpaddor, möss, marsvin och fiskar.
Vad känner du när du sjunger med korna?
– Den högsta lycka och ära och lite ett med alltet. En känsla av att höra ihop och höra till, att vi alla hör ihop djur, människor och natur. Lite flummigt men det är ganska sant att jag känner så.
Blir det fler liknande videor framöver, kanske med hundar eller får som sjunger?
– Ja, sjunga med hundar! Det har jag ju gjort, de är så bra på att yla när man sjunger! Min mamma och hennes man sjöng också med hundar.