Uppsalakonstnär i världen

Ta till exempel resan till Kina han gjorde i höstas. Han skulle hälsa på en god vän, men passade på att också kontakta konstnärer och gallerister i Peking och Shanghai. Med sig hade han böckerna han gjort i samband med sina stora utställningar av måleri kring Jesu apostlar och heliga Birgitta, och andra prover på sin konst.
Med sig i tankarna hade han dessutom ett pågående projekt, där han på uppdrag gör en korkåpa till Skara domkyrka.
Resultat av resan: att korkåpan förmodligen kommer att tillverkas vid en sidenbroderifabrik i Shanghai och att det mycket väl kan bli en Michel Östlundutställning i någon kinesisk konsthall - precis som hans utställningar har vandrat runt i Europa och USA.
- Jag har lärt mig att ställa de rätta frågorna till de rätta personerna, säger han, som svar på hur han bär sig åt.

Michel Östlund äger företaget Hera i Uppsala: kommunikationsbyrå, designbyrå och förlag.
- Mitt professionella beteende underlättar också mitt arbete som konstnär, det sker med automatik. Det är en följd av mina 30 år som designer och företagsledare och mitt arbete med näringslivet.
- Min konst stannar inte hemma hos mig själv, säger han.
- När en målning är klar, börjar jag ofta tänka i koncept och på vilka applikationer som kan vara aktuella.
Alltså vad han skall ha den till.
- Jag ger mig gärna in på områden, där jag inte har varit förut. Jag går i gång på det som verkar omöjligt.
I samband med utställningarna Apostlarna, Heliga Birgitta och Linné har Michel Östlund bland annat designat glasfat och vaser, böcker, mässhakar, mattor, frimärken och medaljer. Det är också han som har gjort symbolen och designprogrammet för Linnéjubileet.

Hur lyckades han få både Birgitta-och Linnéuppdraget?
- Jag är vaken och snabb att ta kontakt. Och envis. Jag ger aldrig upp.
Är det något mer jubileum i faggorna? Ligger han också i detta ögonblick steget före alla andra, på väg in i något stort projekt?
- Vitryssland och Baltikum, säger han.
Då handlar det om Linné, även om Linnéåret just har tagit slut. Michel Östlunds Linnéutställning i Muzeum Morskie i Gdansk i Polen har nyss avslutats. Där hängde hans målningar, porträtt, av de sex Linnélärjungar som dog under sina forskningsresor i världen och aldrig kom hem till Sverige igen.
- De har inte avbildats tidigare, men Linné har beskrivit dem ingående.

Michel Östlund har också porträtterat de blommor Linné namngav efter varje avliden lärjunge. De således tolv målningarna, fyra serier vaser och fat i glas från Lindshammars glasbruk, fyra frimärken, en medalj, fyra små Östlunddesignade böcker om Linnéminnena i och kring Uppsala, med text av Lars Forsberg och foto av Ingvar Eriksson, och ett bildspel utgjorde Polenutställningen.
- Nu har jag blivit kontaktad av Kaliningrad i Vitryssland. Förhandlingar pågår om att sätta upp utställningen där, säger Michel Östlund och berättar att han också hoppas få visa utställningen i Baltikum.
Den presenteras för de baltiska ländernas kulturattachéer under januari.

Han har ett vitryskt-baltiskt musikprojekt i tankarna. Både till apostlautställningen och till Linnéutställningen har han sett till att ny musik har skrivits, ett stycke per utställningslokal.
Kommer Linnéutställningen att visas på flera ställen i öst, med nyskriven musik till varje utställning, vill han göra en cd. Det första musikstycket skrevs av kompositören Marek Czerniewicz till Polenutställningen och framfördes av The Choir of the citizens of Gdansk i oktober. Nu är Michel Östlund kontaktad av en polsk musiker som vill skapa musik för kyrkoklockspel utifrån hans konst.
Men en cd skulle han väl redan i dag kunna göra av det 20-tal musikstycken som har skrivits till apostlautställningen?
- Hm, kanske det ja, säger Michel Östlund om den tänkbara cd:n.

Samtidigt som han bollar med tänkbara projekt i Vitryssland-Baltikum och Kina, arbetar han med en målning till en dam på Manhattan. Hon har sett tre av de fyra utställningar Michel Östlund haft i New York med apostlarna och Birgitta, köpt en av de konstkorkåpor med Birgittamotiv han designat, och blivit intresserad av hans Maria Magdalena-skisser, som också har visats i New York. Nu beställningsmålar Michel Östlund Maria Magdalena till Manhattandamen.
- Du vet, den fria konstnären är en 1900-talsskapelse. Tidigare målade konstnärerna på beställning av kyrkan och staten. Det betyder inte att ett beställt verk är sämre konst. Det kan väl Michelangelo och Rubens intyga. Kyrkorna var de första gallerierna?
Och i kyrkor ställer han själv gärna ut. Han tycker om kyrkorummet, inte minst de höga, gotiska katedralerna, som Uppsala domkyrka och den jättelika katedralen Saint John the Divine i New York, där hans apostlar har visats. Ju mörkare katedral, desto bättre. Att ljussätta utställningarna är en del av Michel Östlunds konstnärliga arbete.

När han var ung funderade han på att bli antingen arkitekt eller scenograf. I sitt arbete med utställningar och andra stora projekt får han vara lite av bägge. Som vid prins Carl Philips utställning på Museum Gustavianum under Linnéåret, där Michel Östlund som curator arrangerade bildspel och scenografiska effekter i anatomiska ¬teatern - ett av hans "omöjliga" projekt, som visade sig gå att genomföra.
Att en konstnär och utställningskreatör också är företagsledare, hur går det ihop? Michel Östlund påpekar att han har läst ekonomi och att han har sin utbildning från Beckmans, och vänder på frågan:
- Det viktiga för mig att reflektera kring är varför konsten och kulturvärlden hela tiden är mina följeslagare. Jag tror att man föds till konstnär. Jag har en medfödd känsla för bild, som motsvarar musikerns gehör. Handen och ögat bara agerar. Sen kan man förspilla eller förvalta sin talang...
Själv har han gått konstskola i Uppsala, men också målat med pappa, konstnären Staffan Östlund, som gick bort i höstas.
- Vi målade tillsammans ett tiotal somrar, trivdes bra med detta att måla ihop.

Michel Östlund talar gärna om andlighet och mystik i samband med sin konst.
- Jag förundras av konsten och dess möjligheter, drivs av att utveckla en konstnärlig idé - som att fritt porträttera apostlarna enbart utifrån hur de beskrivits med ord. Stort och mitt i kyrkorummet fick de hänga i osynliga vajrar, som om konstverken svävade i mörkret. Det var en strävan att skapa något magiskt, som också fick musik, som kan få besökaren att påbörja en resa i sitt inre, säger han.
Hans intresse för mystiken började redan när han var liten. Michel Östlund var aldrig rädd för mörkret, utan ville ha svart i rummet när han skulle sova.
- Jag tycker fortfarande om mystiken i mörkret och har en dröm om att finna något bakom det mörka. Det osynliga men ändå kännbara, det andliga, försöker jag tolka och förmedla i min konst. Naturens andlighet fascinerar mig också. Och dimman, skymningen och gryningen.

Många av Michel Östlunds målningar är just en aning disiga med ett mörker någonstans i bilden, så att betraktaren får en känsla av att det finns något mer än det man omedelbart kan urskilja.
- Ofta målar jag i naturen i ren glädje och som terapi. Att tolka naturen, är att göra en konstnärlig dagbok. Den i sin tur är en sorts självporträtt, som visar vem jag är, hur jag känner mig, vad jag vill säga.
Vad är hans drivkraft i måleriet och i detta, att han så gärna drar in sin bildkonst i stora projekt med nyskriven musik och allt vad det är?
- En strävan att finna mitt eget konstnärliga spår. En forskningsresa där upprepningen och variationen i material är viktig, liksom att låta andra konstnärer och musiker tolka vad jag har gjort. Det är ett sökande. Jag är bara halvvägs på min konstnärliga resa. Hela jag är en ofärdig skiss, kan jag ibland känna. Samtidigt vet jag att skissen är färskvara, frisk, lätt och snabb. Som motsats till tung, trött och upprepande.

Uppsalakonstnär i världen

Uppsalakonstnären Michel Östlund har en dubbel kompetens: han är också designer och marknadsförare. Med sin konst vill han beröra människor. Och han ser själv till att nå ut till en bred internationell publik.