Tillkomsten av högläsningsboken "Pojken med trädkojan" började i irritation. Författaren Danny Wattin var precis hemkommen till Uppsala efter att ha varit bosatt i Australien tillsammans med sin familj och blev i det närmaste chockad över den svenska uppdelningen mellan barn och vuxna.
– Jag tyckte inte att det var bra och kände att jag ville göra något. I den kommunala skolan i Australien är föräldrarna delaktiga i skolan på ett annat sätt så jag startade en workshop i hur man skriver böcker i min sons klass, säger Danny Wattin.
Då fanns inte en tanke på att detta kärleksprojekt, som Wattin kallar det, skulle utmynna i en bok. Men när han väl satte igång insåg han att det var för bra för att inte slutföras. Dessutom var själva arbetsprocessen väldigt givande, då ”Pojken i trädkojan” är skriven i ett tätt samarbete med klass 4 E på Eriksskolan i Luthagen.
– Vi har träffats en gång i veckan och diskuterat karaktärer, handling och intriger. Huvudpersonen Johan, som likt Harry Potter är föräldralös och som bor i en trädkoja i skogen, röstades fram av klassen i hård konkurrens med dataspel och husdjur som gifte sig. Det är jag glad över!
Johan beskrivs av Wattin som en kompentent ung man som överlever genom att jaga, plocka svamp och äta mat som affärerna slängt och som byggt sin koja av saker från återvinningscentralen. Han saknar egentligen inget förutom att han drömmer om att gå i skola och lära sig läsa. En omöjlighet, om han inte vill hamna på barnhem. Men det har författarna såklart hittat en lösning på.
Hur delaktiga har barnen varit i processen?
– Ibland har de haft mycket inflytande och ibland har det bara varit detaljer som gått att använda. Det har krävt mycket arbete men det har också varit otroligt roligt. De flesta barnen verkar ha tyckt att det var skoj men några var såklart mer svårflörtade.
Till dem uppfanns Putte, en smått obstinat kille som demonstrerar och skriver plakat med texter som Ner med lärarna, Tre dagars skola och Godis åt alla.
– Då var också de fast, säger Danny Wattin och ler stort.
Att det har varit ett projekt som ligger honom varmt om hjärtat är inte att ta miste på, men vad tyckte eleverna?
– Det var superkul att skriva den tillsammans. Och det var roligt när man fick läsa boken för första gången, för jag blev så nöjd över hur bra den var, säger Ella Baroudi.
Ikväll presenteras boken på Stadsbiblioteket.