Klockan är halv elva på kvällen när jag når uppsalafödde Johan Nilsson Björk i Japan. Han är lite försenad hem från ett uppträdande i Toyko, där han bor sedan april förra året.
– Nu går jag heltid på teaterhögskolan men vid sidan om håller jag även på med den traditionella japanska teaterformen Rakugo, säger han över en oväntat klar telefonlinje.
Rakugo är en form av komisk enmansteater där utövaren, sittandes på en kudde, spelar upp en dialog. Konstformen växte sig stor under 1600– och 1700-talen i Japan och började som en vardagsparodi.
– I dag har dock formen stelnat något och det man spelar upp är det som var deras vardag då, berättar Johan Nilsson Björk.
Han är en av få västerlänningar som ägnar sig åt konstformen – och att han ens gör det beror på slumpen.
– Först gick jag teaterlinjen på Bolandsgymnasiet i Uppsala och efter det började jag läsa japanska på Stockholms universitet. Genom den var jag på utbyte i Japan två gånger och den andra gången hamnade jag på ett universitet som hade hundratals olika föreningar – en av dem var en rakugoklubb. Och jag kände att, varför inte testa?
Johan Nilsson Björk uppträder under namnet Volvo-tei Ikeya. Han skrattar då han berättar om det.
– Det var en professionell rakugoartist som sa att jag måste ha ett namn som visar att jag kommer från Sverige. Och det japaner främst känner till om Sverige är Ikea, Volvo och Zlatan. Men alla som ägnar sig åt Rakugo har ett artistnamn, och gärna då något roligt eller en ordvits.
Han säger att han för närvarande inte kan försörja sig på teatern men att han har en tydlig nisch eftersom han inte själv är från Japan. Och att det skulle kunna vara något negativt har han inte hört.
– Nej, det är snarare så att det bara är väldigt ovanligt att utlänningar håller på med rakugo. Många har hört av sig och sagt att de tycker att det är roligt att jag har intresserat mig för det japanska kulturarvet.
Få svenskar har hört talas om rakugo, däremot känner många till kabukiteater. Men att det inte var det Johan Nilsson Björk satsade på har en ganska enkel förklaring.
– Kabuki är väldigt strikt och om man vill spela på en fin teater så måste man vara son i rakt nedstigande led från en tidigare aktör. Där finns det inte alls samma möjligheter.
Han har nu två år kvar på teaterhögskolan och hoppas på att kunna leva på rakugon tills dess att han går ut skolan.
– Än är jag inte stor i Japan men jag vill hålla på med teater så förhoppningsvis kan jag slå igenom på något sätt.