Vad är det ni gör på Lesbos?
– Vi har åkt ner i samarbete med Clowner utan gränser, som tilldelats pengar för att genomföra ett antal liknande turnéer till Lesbos. De hörde av sig till oss med förfrågan, och eftersom vi tidigare genomfört liknande turnéer i Indien, Nepal och Kina var det inte svårt att säga ja.
Vad är det ni uppträder med?
– Vi håller på och repeterar en ny clown- och dansföreställning som heter "Bu bää bau". Eftersom föreställningen handlar mycket om att mötas och separera, så kändes det helt rätt att åka hit. Här framför vi några scener ur "Bu bää bau", prövar dem på publik och gör så att säga emotionell research.
Vad innebär den researchen?
– Att förstå vad separation, återförening och att mötas igen innebär på mer än enbart ett intellektuellt plan. Här träffar vi människor som bara för några dagar sedan har tagit farväl av sin familj, färdats långt, suttit i båtar som kapsejsat och kanske förlorat anhöriga. När vi går på stranden ser vi flytvästar ligga och guppa ute i vattnet – det är då det blir på riktigt.
Hur känns det att vara på Lesbos just nu och framträda?
– Det är en väldigt speciell upplevelse. Vi spelar för barn som först ser ut att tänka: "Vad är det här för något". Sedan börjar de skratta så att de kiknar, som att all sorg och trauman försvinner för en stund. Något vi aldrig sett tidigare är hur mammorna först tittar på sina barn, ser att de skrattar och sedan skiner upp. Mammor, som för kanske tjugofyra timmar sedan satt med sina barn i en båt, och inte visste om de skulle överleva. Det är svårt att beskriva.
Hur är situationen annars på Lesbos?
– Vi bor i huvudorten Mytilini på sydöstra Lesbos, ganska nära stranden, och ser hela tiden båtdelar i vattnet och båtar komma in. Det är också här de stora flyktingförläggningarna finns, även om de flesta kommer med båt till nordöstra sidan, och får gå runt åtta mil för att komma hit. I går kom det in sjutton båtar, det vill säga runt 900 personer, det var väldigt blåsigt och en båt kapsejsade. Nu har också informationen om stängare asylregler och missmod börjat sprida sig bland folk, och det är fruktansvärt kallt och rått.
Hur framträder ni för flyktingarna?
– Eftersom det är så kallt, runt noll grader, så kan inte flyktingarna sova på natten utan somnar först på morgonen då solen börjar gå upp. Därför försöker vi framträda först när solen varit uppe ett tag, och slutar runt klockan fyra när den börjar gå ner igen. Vi går runt i lägren och lockar till oss folk, och framför sedan delar ur föreställningen. Sedan kanske vi går ut och leker lite med barnen. Så det är inga regelrätta föreställningar som i Sverige, vilket också är svårt utan riktig ljus- och scenutrustning.
Har ni stött på andra välgörenhetsorganisationer?
– Här finns organisationer som Röda korset, UNCHR som också hjälper oss att ta oss in i lägren, och en rad andra. Alla hotellen är för övrigt fullbokade med människor som vill hjälpa till, vi träffade exempelvis just på Susan Sarandon på vårt hotell.
Vad händer de närmaste dagarna?
– Folk får köa i timmar för att kunna registrera sig som flyktingar, så vi ska bland annat ta oss till köerna för att framträda där. Sedan kommer vi att uppträda som vanligt i flyktinglägren, och reser hem på söndag.
Förutom Björn Dahlman är även regissören Rupesh Tillu, dansaren Melody Sheikh och dramapedagogen Sara Waller med på Lesbos, tillsammans med Clowner utan gränsers biträdande generalsekreterare Louise Frisk samt fotografen Alex Hinchcliffe. "Bu bää bau" spelas på Gottsunda dans och teater 19.1-5.2, och på Uppsala stadsteater 9.2-13.2.