För Jan Romgards del började det för 15 år sedan. Under arbetet med sin magisteruppsats om de svenska Asienexpeditionerna snubblade han över Johan Gunnar Andersson. Andersson rekryterades 1914 som rådgivare i gruvfrågor åt den kinesiska regeringen, en roll han innehade till 1925. Uppdraget bestod i att kartlägga järn- och kolresurser – råvaror som krävdes för en modernisering av landet men som även var av högsta intresse för första världskrigets parter.
Men Andersson hade även intresse av att undersöka de fossil han fann i de kinesiska berglagren. Då Kina vid den här tiden inte hade några professionella laboratorier skrevs avtal om att analysera allt material i Sverige, däribland i Uppsala. Fältarbetet som utfördes i samarbete med kinesiska forskare skulle så småningom leda till upptäckten av dinosaurier i Kina, men det var jakten på människans ursprung som starkast intresserade Andersson. Efter många års arbete upptäcktes slutligen Pekingmänniskan. Fyndet gjordes av Uppsalaösterrikaren Otto Zdansky som fann två tänder, dels i fält, dels vid materialanalyserna i Uppsala.
Samarbetet mellan Sverige och Kina beskrivs av Romgard som historiskt betydelsefullt:
– För Sveriges del var det landets första samarbete med ett utvecklingsland, Kina var ju en nation på uppgång med drivna, smarta forskare som ville se ett modernt samhälle.
Han berättar att han har överraskats av samarbetets utformning:
– Det intressanta var ju att det faktiskt handlade om ett samarbete som var positivt för båda parter. Det rörde sig inte heller om någon form av bistånd, det fanns ett uttalat mål att modernisera vetenskapen.
Men Romgard har också fascinerats över hur mycket material man faktiskt hittade:
– Det rör sig om väldigt viktiga vetenskapliga upptäckter, både Pekingmänniskan, spår av förhistoriska kulturer och bland de första dinosaurierna. Det är inga småsaker precis!
Men expeditionerna skedde mot fonden av en turbulent tid, färgad av världskrig, stormaktsintriger och dramatisk inrikespolitik. Detta blev också tydligt i ambivalensen till publiceringen av forskningsresultat:
– Å ena sidan fanns det de som ville följa ett vetenskapligt ideal om att publicera allt material, å andra sidan fanns det representanter för den kinesiska regeringen som inte ville sprida informationen om Kinas järnmalmstillgångar.
Han berättar om hur det hände att japanska trupper tog över fyndigheterna efter att de kartlagts.
– Det var ganska tidstypiskt, och det fick Andersson att mjukna något - han såg vilka följder forskningsresultaten kunde få.
I nuläget arbetar Romgard med att samla in, katalogisera och tillgängliggöra material från dessa expeditioner. Det rör sig om anteckningar och fotografier som bär på viktig historisk information:
– De här fotografierna och anteckningarna om temperatur och vindförhållanden visar hur miljön såg ut för hundra år sedan. På många platser är det bara asfalt nu, så det är inget som går att återskapa, men det här materialet berättar väldigt mycket om både natur och människor. Kina har ju förlorat väldigt mycket av sina egna källor på grund av krig och oroligheter.
Asienexpeditionerna som gav viktig kunskap om förhistorien fortsätter alltså att tillhandahålla material som kan hjälpa oss att förstå det gångna århundradet.