– Jag ville främst lyfta fram människorna och hur deras sociala situation såg ut. Det här var en period när den svenska välfärden växte fram, säger Barbro Björnemalm, antikvarie som gjort en ovanligt djup djupdykning i museets bildskatt.
Vad förvånade dig?
– Att kvinnorna alltid skulle uppfostras, säger hon, och förklarar att under andra världskriget handlade det om aktiv hushållning, att kvinnorna skulle lära sig att ta vara på mat, kläder, skor och annat som det var ransonering på.
När männen sen låg i beredskap fick kvinnorna ersätta dem inom industrin och på andra arbetsplatser. Efter beredskapstiden fick kvinnorna gå tillbaka till hemmet. Som hemmafruar fick de gå på kurser i madrasstoppning, konservering, bäddning, matlagning, heminredning och konsumentfrågor.
– På 1960-talet växte den offentliga sektorn. Då sågs kvinnorna som en dold arbetskraftsreserv. Och landstinget och länsarbetsnämnden propagerade för att de skulle jobba som hemsamariter och sjukvårdsbiträden; bägge dåligt betalda lågstatusjobb och är det än i dag, säger Barbro Björnemalm.
Förutom att välja ut bilder har hon också suttit på Carolina Rediviva och lusläst dagstidningar under samma tidsperiod, 1935–1975.
– En skillnad mellan då och nu är att medan många av dagens kvinnor jobbar heltid, var dåtidens syn på kvinnors arbete att de jobbade lite extra. Allt för att de skulle kunna sköta hemmet också. Den typen av dubbelarbete har ju tydliga paralleller till dagens situation som bidrar till att många kvinnor inom offentlig sektor bränner ut sig, säger Barbro Björnemalm.
Någon liknande fostran av männen hittade hon inte i tidningsspalterna. Deras plats på arbetsmarknaden var en självklarhet.
– Det var alltid kvinnorna som skulle problematiseras, säger hon.
Egentligen finns det 1,5 miljoner pressbilder i Upplandsmuseets arkiv. Bilderna kommer ifrån det som en gång var Uppsala–Bild, en bildbyrå med många fotografer som arbetade för olika dagstidningar och främst UNT. I museets samlingar finns även Arbetarbladets Tierpsredaktions bilder.
Hittills är runt 80 000 bilder digitaliserade men ännu fler ska det bli. Skanning pågår. Barbro Björnemalm har tidigare jobbat med bilderna på museet och tyckte att materialet borde bli en bok eftersom fotona ger en omistlig bild av ett samhälle i förändring.
Nu när boken "Sparade ögonblick" är färdig arbetar hon vidare för att göra en utställning på Upplandsmuseet med start 10 februari 2017.
Hur gjorde du för att välja bland alla 80 000 bilder?
– Jag sorterade dem efter årtal och valde ut de mest intressanta. Sen tillbringade jag mycket tid på Carolina och läste UNT och Arbetarbladet, för att få veta mer om bilderna och kunna sätta in dem i sitt sammanhang. Då hittade jag också intressanta bilder som jag letade rätt på originalen till, säger Barbro Björnemalm som jobbat med boken i tre år.
Ett större tema som hon valt att lyfta fram är sjukvård och hälsa. Inte minst för hur den tidens anstalter för psykiskt sjuka och utvecklingsstörda skildrades. Skolan och bostadsmarknadens utveckling och förändring är andra områden som fått egna kapitel.
– Under de här 40 åren har det verkligen hänt mycket. Och jag har fått stor respekt för de politiker som jobbade för att Fattigsverige skulle bort. Samma engagemang ser jag inte riktigt i dag, säger hon.
Många av bilderna visar en positiv och smått gemytlig bild av tillvaron i Uppsala med omnejd. Ganska ofta arrangerade. Barbro Björnemalm blev överraskad när hon hittade artiklar om romernas besvärliga bostadssituation och reportage inifrån Ulleråkers mentalsjukhus.
Och bokens titel, hur kom den till?
–Jo, jag läste ett bra citat av en pressfotograf som sa: ’Ögonblick kommer som en snigel och försvinner som en blixt.' Pressfotografernas yrke går ju ut på att spara dessa ögonblick och jag ville uppmärksamma de uppländska pressfotograferna som gjort det möjligt för oss att ta del av sparade ögonblick från den uppländska folkhemstiden.
Du som jobbat så länge med Uppsalas historia, lever du i en förfluten tid nu?
– Nej, inte längre. Nu är jag tillbaka i verkligheten.