Han sände själv in den tio minuter långa filmen ”Hur det känns att vara bakis” till den internationella kortfilmfestivalen i Berlin, Interfilm, och till hans överraskning vann den festivalens största pris. Det består av äran förstås, men också av pengar, 6000 euro, som nu kunde fylla i ett och annat hål i inspelningsbudgeten. Att göra kortfilm är ingenting man blir fet på.
– Jag blev så glad att filmen alls blev antagen till en av världens större kortfilmfestivaler. Att vi sedan skulle vinna en tävling med en komedi där alla kortfilmsgenrer var med, från animationer till drama, det var verkligen helt oväntat, säger Viktor Hertz över en enkel kopp bryggkaffe på ett Uppsalakondis.
– Det är det största filmpriset som jag har fått hittills och i och med det första gången för mig som en budgeten för ett filmfestivalbesök går ungefär jämt upp.
Filmen handlar om en man som vaknar upp på en klinik i Uppsala som är specialiserad på svårartade baksmällor. Doktorn ordinerar 600 ml glass och två actionkomedier, men ger även patienten viss information om hans hälsa som inte får honom att må bättre.
I de tre huvudrollerna finns professionella skådespelare, Anki Larsson, Lukas Loughran och Irma Jämhammar. Sköterskorna på kliniken spelas av före detta kollegor till Viktor Hertz från när han arbetade extra som skötare på Ulleråkers sjukhus. Filmen är inspelad på ett utbildningsrum på Lundellska skolan i Uppsala, som de fick låna under en dag.
– Jag hade träffat skådespelarna en och en tidigare och kvällen före inspelningen samlades vi på en Uppsalarestaurang för att gå igenom manus. Det var ganska avspänt. Men visst fick vi göra många omtagningar under inspelningsdagen, berättar Viktor Hertz.
I hans himmelsblå ryggsäck på stolen bredvid finns hans arbetsredskap, en laptop. På den arbetar han fram sin grafik, till yrket är han frilansande grafisk formgivare med uppdragsgivare som Universal Music (där han gjort omslag till spellistor på Spotify) och Greenpeace (där han gjort affischer till deras kampanjer). Men på den klipper han också film och efterbearbetar den. Han skriver själv manus och regisserar. Filmskapandet började han med 2014 tillsammans med producenten Johann Gustavsson.
– Att vara grafisk formgivare är inte särskilt socialt. Men att göra film är ett teamarbete och där är det flera pusselbitar som ska fogas ihop tillsammans med andra, säger Viktor Hertz.
– En del lösningar hittar man först på klippstadiet och då kan man använda sig av bitar som man ursprungligen inte tänkt ha med. Musiken lägger jag på också tillsammans med en ljuddesigner. Vi höll på rätt länge för att hitta rätt kräkljud till den här filmen. Men det behöver inte kosta så mycket för att få det att se proffsigt ut.
Någon filmskola har Viktor Hertz aldrig gått, men han har läst filmvetenskap och arbetat med Uppsala internationella kortfilmfestival. De senaste åren har han gjort både affischen till festivalen och trailern som inleder varje festivalvisning. Han har också suttit i urvalsjuryn och sett tusentals insända kortfilmer från världens alla hörn. Något som han menar har varit en bra utbildning i filmskapande.
– Man ser framför allt vilka misstag man inte ska göra. Det syns också om en kortfilm är gjord för att filmskaparen vill göra en långfilm egentligen. Det blir sällan bra.
Ett par av Viktor Hertz kortfilmer har visats i SVT tidigare och förhandlingar pågår om "Hur det känns att vara bakis". Filmen ska också presenteras på ytterligare ett par festivaler innan Viktor Hertz ska börja fundera på nästa kortfilm. Men redan nu har han många idéer som håller på att ta form.
”.