Efter meddelandet om att Sif Ruud avlidit har hyllningarna till den legendariska skådespelaren avlöst varandra. Många av dagens etablerade skådespelare hade en personlig relation till henne, eftersom hon på 70-talet undervisade på Scenskolan i Stockholm.
En av dem som aldrig glömmer henne är Anna Carlsson, anställd vid Uppsala stadsteater och ordförande för Teaterförbundet.
– Att säga att en av våra verkligt stora har gått ur tiden… det kanske alla säger. Men Sif Ruud var verkligen unik. Hon hade en mycket speciell lätthet i sitt spel som gick direkt in i åskådarens hjärta.
Ingmar Bergman kallade henne för ”en pelare av blankt stål”, och på Scenskolan tycks hon ha varit just en pelare. Anna Carlsson berättar att Ruud av politiska orsaker var borta några år från skolan men sedan kom tillbaka, till hennes och många andras stora glädje.
– Hon behandlade henne som en jämbördig, trots att hon var en gigant och man själv ingen alls. Hon kunde som ingen annan spänna ögonen i en och säga: ”Anna, nu förstår jag inte riktigt hur du tänker.” Hon tog en på allvar, oavsett om det var med beröm eller kritik.
Också skådespelaren Gustav Levin hade Sif Ruud som lärare på Scenskolan på 70-talet. Hon undervisade bland annat i texttolkning.
– Hon var en av de absolut bästa lärare som jag har haft. Hon krävde mycket av en, men gjorde det med kärlek och omsorg. Det är inte lätt att lära ut skådespeleri, men hon kunde få igång alla.
Han minns henne som en varm människa.
– Som person var hon väldigt snäll. Hon såg alla elever och alla tilläts växa i hennes närhet, säger han.
Sif Ruud, som gick ut Dramatens elevskola redan 1936, hann med mycket i sitt liv. Förutom alla teaterföreställningar, på allt från revyer till Dramaten, gjorde hon också roller i tv-serier och över hundra filmer. Många minns henne kanske framför allt från Jan Troells Hemsöborna, efter Vilhelm Mobergs klassiker, och Pensionat Oskar, för vilken hon fick en guldbagge 1995.
Författaren och filmaren Lars Lambert är en av dem som jobbat med henne. I början av 1990-talet gjorde de en film för SVT tillsammans, där hon gav röst åt den amerikanska konstnären Alice Neel.
– Jag kände henne väl, men vad som slog mig under inspelningen var intelligensen, intuitionen och inlevelsen. Plötsligt hade hon med inlevelse, accenter och förskjutningar, tagit fram saker i texten som inte ens jag, som skrivit den, visste fanns där.
Filmen, som heter Den mänskliga komedin efter Balzacs verk, vann pris vid konstfilmfestivalen i Montreal 1994.
– Det var nog mycket Sif Ruuds förtjänst, säger Lambert.