Uppsalabandet Dimma har spelat tillsammans i 17 år men tittar bara vid enstaka tillfällen ut från sin källarlokal i Ekeby. Ett sådant är nu på fredag då trion firar sitt fjärde album, ”Dimma över Ekeby”, med en spelning på Orange tillsammans med likaledes albumaktuella Uppsalabandet Tennis Bafra. Plattan släpps som vinyl av Uppsalaetiketten Open Mind Records och tillägnas hemstaden, men utan att vara särskilt lokalpatriotisk.
– Nej, den handlar snarare om vårt förhållande till staden. Vi försöker fånga känslan av att ha vuxit upp på en plats och sett människor komma och gå. Här finns mycket som är jättebra, som en massa härliga människor. Men så finns det saker som är mindre bra, som en del som skett politiskt, säger sångaren och gitarristen Rikard Jennische.
Han är den enda i bandet som fortfarande bor i Uppsala, och den som skriver alla texter. I låten ”Uppsalala” sjunger han att ”i Uppsalala, där blir jag kvar”. Är det något positivt, eller är det en känsla av att inte ha kommit någon vart?
– Det är tudelat. Låten handlar dels om att inget är som förr när hela ens bekantskapskrets bodde precis bredvid. Nu har alla flyttat och själv har man blivit kvar. Men också att man är nöjd med det och att saker ändras. Jag är motståndare till nostalgigrejen, folk som flyttat härifrån och klagar på att det byggts ett nytt hus. En stad förändras med dess invånare.
Och någon nostalgi är det inte tal om, här sjungs vare sig om Valborg eller studentliv. I videon till låten ”Ekeby forever” är det i stället ett gråslaskigt Uppsala som far förbi genom bilrutan, och tittaren får följa med bandet ner i deras stökiga replokal i Ekebykällaren.
– Sol och studentliv kan man ju inte sjunga om! Tvärtom handlar låten om när vi var yngre och stod helt utanför allt sådant. Ekeby var och är vårt nav, en plats där vi hållit till i evigheter och där inget förändras, även om världen utanför gör det.
Dimma startade 1999 och har enligt Rikard Jennische inte haft några större ambitioner än att ”spela ihop och släppa lite skivor då och då”. Men även om bandet inte drömmer om att bli världsstjärnor hoppas de ändå att ”Dimma över Ekeby” ska spridas till så många som möjligt.
– Många band slutar spela bara för att man inte får något jättestort genombrott. Men man kan ju inte bara lägga av! Nu har vi fått en massa barn allihop och det är ett pussel att få ihop repen. Desto viktigare blir det för oss att fortsätta spela.