Uppsala var hans skrivarverkstad

Lundkvist bosatte sig i Uppsala efter studenten 1947 och bildade familj och på senare år bodde han växelvis i Uppsala och Helsingfors. Han var folkskollärare och länge en omtyckt mellanstadielärare i Uppsala, dessutom var han vid lärarseminariet och utbildade nya lärare. Från 1980 blev han författare på heltid. Som poet fick han en rad utmärkelser – Carl Emil Englund-priset 1975, Sveriges Radios Lyrikpris 1981, Ferlinpriset 1982, Stipendium till Harry Martinsons minne 1991, Gerard Bonniers lyrikpris 1992, De Nios Vinterpris 1994 och Bellmanpriset 1995. Han promoverades till filosofie hedersdoktor vid Umeå Universitet 2004.

För några år sedan var han aktuell med diktsamlingen Gömslen (2008), om den skrev UNT:s Bo Gustavsson:  ”Det som Lars Lundkvist eftersträvar är att återgå till barnets ogrumlade blick men samtidigt behålla den åldrade mannens medvetenhet om livets grymma sidor. Med Gömslen har han skrivit en av sina starkaste och mest välkomponerade böcker. Han firar sina 80 år genom att i sina texter sprida en livsglädje som är det eviga barnets med djupa rynkor i pannan och ett lekfullt leende på läpparna.” 

Samma år tilldelades poeten också Lundequistska bokhandelns litteraturpris som sedan 1984 delas ut till en författare bosatt i Uppland som "i skönlitterär form utmärker sig genom särskilda konstnärliga insatser". Vid prisceremonin berättade UNT:s tidigare kulturchef Bo-Ingvar Kollberg hur Lundqvist kom till Uppsala på ett lastbilsflak fyllt med västerbottenost och sedan inte blev insläppt hos sin faster på grund av lukten. Vid samma tillfälle sa pristagaren själv till UNT:s utsända:
- Det var här i Uppsala jag började skriva i en jungfrukammare på Geijersgatan med en hyrd skrivmaskin. Umeå är min första stad eftersom jag föddes och gick i skolan där, men Uppsala är nummer två och min skrivarstad.

Här skrev han sina dikter för hand, med papper och penna. Sedan skrev han ut det på en Royal skrivmaskin från 1931. Den finns kvar, även om den inte fungerar längre minns den antagligen varenda bokstav poeten skrivit. Lundkvist själv brukade framhålla att han i sin diktning var påverkad av samekultur, Bibeln och de franska surrealisterna.