Året var 1958. En mannekäng försvann från modehuset La Femme. Deckarparet Hillman kallades in. Regissören Arne Mattsson bjöd på spänning i filmen ”Mannekäng i rött”, till viss del inspelad i Uppsala. Forumtorget och andra Uppsalamiljöer blev bekanta för hela riket. Uppsala var minsann inte bara Domkyrkan och Gustavianum.
– Det var jättespännande! Jag minns att vi begav oss till Forumtorget för att se på inspelningen, säger Cecilia Stenius.
Hon fick visserligen spana förgäves efter sig själv i filmrutorna, men kunde se på aktiviteterna på torget och konstatera att ”jag var där”.
Detsamma gäller alla Uppsalabor som flockades kring St Eriks torg, när Ingmar Bergman spelade in Fanny och Alexander. Och de som staterade eller var åskådare vid Drottninggatan, när Uppsala agerade Hedestad i ”The Girl with the Dragon Tattoo” för bara några år sedan.
TV-serien ”Ärliga blå ögon” hade premiär 1977, men har också kunnat ses senare via olika play-funktioner. Anna Godenius spelade den fala bedragaren, blåögd med livsfarlig. Tio minuter in i första avsnittet kommer hon blond och klädd i dräkt till Svettis vid Svandammen. Hon byter till bikini, tar av sig peruken och simmar en sväng. Sedan lämnar hon Svettis som mellanblond jeansflicka med stora glasögon. Spelet har börjat.
I sista och sjätte avsnittet visar det sig att hon förlorat alla pengar hon gömt i en kakelugn: de har hamnat som utfyllnad under ett husbygge. Och hon vandrar, förklädd till pojke i svartrödrutig jacka i en vintrig universitetspark med dômen och Gustavianum som fond.
Bilderna man fått av en stad, när man ser på film, visar förstås aldrig ”sanningen” om staden. För filmen relevanta miljöer kokas ihop till en stadsmiljö, där de olika delarna till och med kan vara sammanpusslade från olika städer.
Ibland är staden sig själv, ibland är den något annat, typ Hedestad.
Läs mer: Svarta vingar i lyriken om Uppsala
I Ingmar Bergmans storverk ”Fanny och Alexander” är Uppsala dock Uppsala. Men byggnaderna har så att säga fått nytt innehåll. Vid St Eriks torg ligger till exempel Oscar Ekdahls teater. Och Upplandsmuseet har blivit biskopsgård.
Filmen som börjar glatt och livat, för att inte säga burleskt och mustigt, med en ekdahlsk familjefest, övergår snart till ett drama med den onde biskopen Edvard Vergérus. Han, som gifter sig med nyblivna änkan Ekdahl och tar till sig barnen Fanny och Alexander.
Vad känner den, som sett filmen/TV-serien utan att själv ha besökt Uppsala, för de gamla, vackra byggnaderna som döljer så mycket sorg och ondska? Kan man undra.
Som tur är slutar filmen nästan i harmonisk balans. Om man undantar den spökande biskopen…
Uppsala i spelfilm är en sak. En tillrättalagd, scenograferad stad. Uppsala i TV i andra sammanhang är kanske staden som sjöd av liv under världskyrkomötet 1968. Desmond Tutu och världens andra kyrkliga ledare i Domkyrkan, Pete Seeger spelande och sjungande ”Where have all the flowers gone”. Och på det studenterna som ockuperade Universitetsbyggnaden. Ett Uppsala på väg in i femtiden med protester mot det forna och det närvarande, med radikalitet front mot front med konservatism.
I tv har tittarna också mött bankrånaren och lasermannen John Ausonius som sköt på män med invandrarbakgrund, bland annat i Uppsala. Annat taget ur verkligheten är den mördade kurdiska ynglingen på Stora torget. Uppsala med brinnande bilar i olika stadsdelar och stenkastning mot brandmännen.
Är nyhetsbilderna sannare än filmernas scenografier?
Antagligen inte.
Läs mer: Staden som kärleksbombas av musikartisterna
I filmen ”Vi är Gottsunda” (den första av fyra) protesterar de medverkande mot den negativa massmediabilden av deras förort, ett av landets sk extra utsatta områden. De berättar om kamratskap och sammanhållning, om stadsdelen där det mesta finns: skola, simhall, bibliotek, musiklokaler, teater, idrottsverksamheter, kursverkamheter, fritidsgård, äldreboende osv.
Min mamma bodde där i åtta år, gick långpromenader med hunden varje dag, älskade naturen i området och stämningen i centrumets butikslokaler. ”Osäker? Här som är så lugnt!”, sa hon.
Och det är ungefär den bild av den här sydliga delen av Uppsala, som dess egna invånare vill förmedla till omvärlden via det färska filmprojektet, som kan ses i olika sociala medier.
Nu skulle det sitta fint med en TV-serie som väver in det gamla anrika Uppsala med de lugna Lecheområdena och den pågående förtätningen. Jobbare, akademiker och nyanlända. Unga och gamla. En livfull skröna, tänk Fritjof Nilsson Piraten korsad med Kjell Eriksson och Carina Burman….