Uppsala sent in i kulturförändring
Det regionaliserade kulturstödet är ett faktum. I Uppsala län skyndar man långsamt och siktar på att vara bland de sista som kommer in i processen. Men diskussionen har inletts. En viktig fråga är om Uppsala har ambitionen att lämna den föga smickrande positionen som landets kulturjumbo.
Foto: UNT Arkiv
I Uppsala län har landstinget huvudansvaret och har deklarerat att man siktar på att vara bland de sista som genomför förändringarna. Även om arbetet med processens första steg, att ta fram en regional kulturplan, har inletts under våren. Landstinget och länets alla kommuner måste hitta en gemensam strategi. Lars B Andersson, förvaltningschef på Kultur i länet och ansvarig för den grupp som leder arbetet, är nöjd.
— Jag har talat om det här i 20 år. Att man ska föra ut besluten till regionerna. Att ge makten till dem som vet hur det fungerar. Nu är det viktigaste från vår horisont att vi tar fram en bra kulturplan. Inget hafsverk, det här måste få ta tid. Det är viktigt att föra en diskussion med alla, även om alla inte kommer att bli nöjda. Det är omöjligt, det finns ju inga extra pengar i det här. Men om vi kommer in i förhandlingar med staten 2012 så ska det finnas ett bra styrdokument om hur kulturlivet i länet ska utvecklas, säger han.
Den utökade regionaliseringen har inte oväntat applåderats av regionpolitiker runt om i landet. Kulturlivets berörda utövare har däremot inte varit odelat positiva. En farhåga som har lyfts är att samma summa pengar i den nya ordningen kräver en större administration, som kunde tänkas sluka en betydande del av medlen innan de når kulturlivet. Inom många landsting kan den decentraliserade kulturpolitiken också kräva en kompetenshöjning som det knappast kommer att avsättas extra medel för. Lars B Andersson tror inte att det kommer att bli något problem.
— Vi har väl så skickliga kulturpolitiker här som i Stockholm, och väl så skickliga tjänstemän. Om vi behöver förstärkning så kommer vi att ordna det, men Kultur i länet kommer knappast att bli någon jätteorganisation.
En annan fråga som har lyfts är principen om en armlängds avstånd, som garanterar att politiska syften inte styr vilken kultur som tilldelas medel. Kulturrådet, som alltså är den myndighet som ansvarar för det berörda statsstödet i dag, kommer också i fortsättningen att stå som garant för att regionerna lever upp till de nationella kvalitetskraven.
— I dagsläget fördelar vi pengar direkt till exempelvis Uppsala stadsteater. Framöver kommer regionerna själva att ha större inflytande över hur de här pengarna fördelas. Men det innebär inte att vi kommer att släppa kontakten med de berörda institutionerna, säger Mika Romanus, enhetschef på Statens kulturråd.
Ett tecken på att principen om armlängds avstånd inte respekteras på regional nivå kunde UNT:s läsare ta del av tidigare i veckan, då vi rapporterade att cheferna för Musik i Uppland och Upplandsmuseet efter att ha skrivit en kritisk insändare blivit uppkallade till Landstingsstyrelsens ordförande Erik Weiman för en åthutning och en antydan om att verksamhetsbidrag kan försvinna om åsikter luftas offentligt. Ett yttrandefrihetsmässigt sett mycket tveksamt utspel som, om det skett på riksnivå, kunde ha blivit en stor skandal. Utan att kommentera det specifika fallet menar Mika Romanus att regionaliseringen knappast kommer att leda till fler felsteg.
— Det kommer säkert att behövas referensgrupper på många håll, men jag föreställer mig att det ligger i regionernas intresse att göra rätt bedömningar.
Som UNT tidigare rapporterat är Uppsala län sämst i landet på att satsa på kultur, och en förhoppning är naturligtvis att den nya ordningen ska erbjuda ett tillfälle att lämna den föga smickrande jumboplatsen. Inte minst för att de pengar staten går in med i stor utsträckning är relaterade till det egna engagemanget. Jonas Segersam (KD), ordförande i Uppsala läns landsting, tycker dock inte att statistiken ger en rättvis bild.
— Det är inte så att det självklart blir bättre bara för att man använder en massa offentliga medel. Jag är inte säker på att Umeå är en bättre kulturstad än Uppsala. Kulturen är inte bara det man finansierar med offentliga medel. Orphei Drängar är ju ett fint exempel på något som är helt ofinansierat med offentliga medel, säger han, och tillägger att han hoppas att decentraliseringen ska erbjuda fina möjligheter till synergieffekter via samarbeten med andra regioner.
En orsak till Uppsalas bottenplacering är att länets kranskommuner, som lutar sig både mot Stockholm och mot Uppsala ligger väldigt lågt i satsningar på kultur per person. I Knivsta, som ligger mer än 300 kronor under länets snittsatsning, är man medvetna om problematiken, men ser i dagsläget ingen möjlighet att lägga mer på kulturlivet.
— En liten kommun har ju sällan en egen teater eller liknande. Vårt kulturstöd har, med undantag av biblioteket, formen av verksamhetsstöd till olika föreningar. Men det är inget bevis på att vi har ett dåligt kulturutbud i Knivsta. Det skulle nog vara önskvärt med mer pengar till kulturen, men för de pengar vi satsar har vi en bra kultur, säger Göran Nilsson (M), kommunalråd i Knivsta.
Sten Bernhardsson, chef på Uppsala kommuns kulturkontor, menar att Uppsala som största kommun i länet får acceptera att vara ett lokomotiv som i någon utsträckning drar de mindre kommunerna. För Uppsala kommun är det i dagsläget mer angeläget att under diskussionen se över det två decennier gamla avtal man har med landstinget om driften av Uppsala konstmuseum, Uppsala stadsteater, Musik i Uppland och Upplandsmuseet. Kommunen är huvudman för de två första, och landstinget för de två sista. Om uppdelningen består riskerar de institutioner som drivs kommunalt att förlora sitt statsstöd.
— Det är dags att se över systemet. Med den här uppdelningen tror jag i förlängningen att vi går miste om statliga medel. Jag vill inte i dagsläget säga hur huvudmannaskapet ska se ut, men det är viktigt att vi är öppna, säger Sten Bernhardsson.
Ordföranden för kulturnämnden i Uppsala kommun, Jan Erik Wikström (FP) är inne på samma linje.
— Jag tillhör inte dem som är mest förtjusta i den här regionaliseringen. Det blir väldigt mycket regionalpolitik och väldigt lite nationellt perspektiv. Så fort det handlar om regionalpolitik blir det slagsmål mellan olika regioner. Det måste ju bli en överenskommelse mellan länets kommuner. Det kan gå ut över Uppsala om andra kommuner satsar för lite, säger han.
Decentraliseringen är ett faktum, men det kommer att ta ett tag innan vi ser dess effekter. Det är centralt att alla inblandade parter förstår vilka eventuella för- och nackdelar nyordningen har. Tills vidare får vi nöja oss med ett försiktigt "samtal pågår."
Koffertmodellen
I september 2009 presenterade alliansen en ny kulturproposition, Tid för kultur, som bland annat föreslår ökad regionalisering. Den 22 februari i år presenterade utredaren Chris Heister en ny modell för regionalt kulturstöd. Hon liknande den vid en "koffert med tydlig packsedel" i stället för en "portfölj med särskilda fack", som man tidigare talat om.
I september 2009 presenterade alliansen en ny kulturproposition, Tid för kultur, som bland annat föreslår ökad regionalisering. Den 22 februari i år presenterade utredaren Chris Heister en ny modell för regionalt kulturstöd. Hon liknande den vid en "koffert med tydlig packsedel" i stället för en "portfölj med särskilda fack", som man tidigare talat om.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!