SEBASTIAN JOHANS: Uppsala lär sig inte av nederlaget

Uppsala är en märklig kulturstad. Det har sagts förut och det kommer att sägas igen. Kanske är det domkyrkan, universitetet och alla verklighetsfrämmande hierarkier som påverkar, eller närheten till Stockholm. Det är för enkelt att fly - in i en stolt och dammig historia eller till huvudstaden. Om man stannar ska man nöja sig med en Linné, en Hammarsköld, en Liljefors och, möjligen, en Pelle Svanslös.

När Umeå som klar favorit tog hem kampen om att bli europeisk kulturhuvudstad 2014 var en av de tydligaste orsakerna att staden förstår och värderar konst som någonting annat än trevlig hobbyverksamhet och, i bästa fall, intellektuell förströelse. Umeå förstår att konsten erbjuder en kommunikationsplattform för hela samhället, som kan engagera, acceptera, integrera och skapa debatt.
Umeå förstår att tillgängliga arenor för konst inte uteslutande riktar sig till glada entusiaster som älskar att måla akvarell på semestern. Tvärtom, till och med. Att skapa ändamålsenliga rum för konst handlar inte om att nå de redan intresserade, utan om att göra det enkelt för alla andra att möta det öppna samtal konsten innebär.

Umeå sopade banan med Uppsala i kulturhuvudstadsmatchen, och man skulle kunna inbilla sig att det finns en vilja att lära av nederlaget. Det gör det inte. I 2010 års krisdrabbade kulturbudget har Uppsala kommuns kulturnämnd beslutat sig för att satsa på flera projekt som är knutna till kulturhuvudstadsfiaskot, bland annat den kryptiska ansatsen "att fortsätta Uppsalas profilering som fredsstad", för att låna orden av direktör Sten Bernhardsson på kommunens kulturkontor. Uppsala som fredsstad. Det går inte ens att kommentera - möjligen kan man blunda och föreställa sig ljudet av trampande fötter och turistbussar som väller in för att känna fredsstämningen i fredsstaden. Och konsten, där ska vi dra in i stället för att satsa.

Kulturnämnden är rörande eniga i sin övertygelse om att just konstmuseet är den givna platsen att spara på. Oppositionen reserverade sig dock, men bara för att hävda att konstmuseets budget borde stramas åt ännu hårdare än den halvmiljon det blir.
I en redan ganska tajt budget kommer Uppsala konstmuseums förlorade halvmiljon att innebära färre utställningar och mer eller mindre sommarstängt. Konst kan inte locka besökare till Uppsala, anser kulturnämnden, och vill se en beklaglig regionalisering av verksamheten, vilket mellan raderna avslöjar en oförmåga att förstå att det bästa för den lokala konst- och kulturlivet alltid är att få möta så bra utställningar som möjligt.

Uppsala konstmuseum har de senaste åren lyckats hålla en hög nivå på verksamheten, sina undermåliga lokaler i Slottet till trots. Med en mindre budget och andra inskränkningar kommer det att bli svårt eller omöjligt att hålla samma nivå.
I höstas deltog jag i ett panelsamtal om ett eventuellt nytt konstmuseum, arrangerat av intresseföreningen Konstens hus.nu, där både kulturnämndens ordförande Jan-Erik Wikström (fp) och oppositionsrådet Lena Hartwig (s) deltog som politiska representanter. Bägge svävade på målet och den brist på engagemang de antydde i panelen har de nu bevisat. Kanske är det dags att flytta.

Sebastian Johans: Uppsala lär sig inte av nederlaget

KRÖNIKA. Umeå sopade banan med Uppsala i kulturhuvudstadsmatchen, och man skulle kunna inbilla sig att det finns en vilja att lära av nederlaget. Det gör det inte, skriver Sebastian Johans.