I tävlingen Stora Kulturbloggpriset kom bloggen Kaffekopp och cigarettrök med i en första omgång, men gick inte vidare.
UNT har tittat närmare på hennes och några andra kulturbloggar i Uppsala.
Loretto Linusson gladdes ändå över att Kaffekopp och cigarettrök var med i det första steget.
– Det är hedrande att min fjantiga blogg är rolig att läsa, jag tar ju den med en stor näve distans, säger hon när vi ses en grå morgon i Uppsala. Passande nog på ett fik, där det förstås finns gott om kaffekoppar, men dock råder ciggförbud.
Bloggnamnet driver enligt upphovskvinnan med myten om ”den svåra kulturintresserade, som kedjeröker och dricker svart kaffe”. Inspirationen till bloggen, som nyss fyllt ett år, kom från ett oväntat håll.
– Jag började just när Jimmie Åkesson hade skrivit i Aftonbladet om hotet från islam, jag började klippa in bilder på zombieinvasioner för att driva med hans bild av muslimer, säger Loretto Linusson.
Kultur var sedan det som föll sig mest naturligt att blogga vidare om - ”Det finns andra som skriver bättre om mode och knyppling”. Ett återkommande tema är opera, som Loretto Linusson inte visste något alls om så sent som 2008. Så plötsligt en kväll, bakfull i TV-soffan, föll hon pladask för Richard Wagners Siegfrid ur mastodontverket Ringen.
– Folk är ju så rädda för opera. Det kanske också är en agenda jag har för bloggen, att visa att det inte är så farligt! Det är väldigt kul att skriva om opera utifrån helt andra utgångspunkter, både kulturellt och socialt. Jag kan tycka att det har sin poäng att dra referenser till Star Wars eller någon Disneyfilm, säger Loretto Linusson.
Nu har hon nyligen börjat recensera för tidskriften Opera. Kulturbloggare tycker hon annars kan vara bra komplement till kritiker på kulturredaktionerna.
– Att folk kan få en annan röst som tänker till om saker. Jag kanske får folk att tänka på ett annat sätt.
Själv läser Loretto Linusson gärna bloggar som gör henne förbannad - det är uppiggande att konfronteras med sådant man inte håller med om. Just Uppsalabloggar har hon dock inga särskilda hon följer. Och generellt verkar det lokala ganska oviktigt just inom kulturbloggsvärlden, även om alla bloggare förstås verkar i ett sammanhang. Kulturbloggar tycks dock använda lokala referenser i mindre utsträckning än mer personliga ”webbdagböcker”.
Illustratören Maria Andersson har fått ett stort genombrott under hösten med sin originella blogg Lady Thirty. Där lever hennes tecknade alter ego ut sådant hon inte riktigt vågar göra själv; som att gå klädd som Freddy Kreuger på jobbet. Eller söka till Idol. Lady Thirty kom till världen i december 2006 genom en uppgift på Maria Anderssons illustratörsutbildning – att skapa ett serie-alter ego, och har 400-600 läsare dagligen.
– Jag spann på att jag inte är så där som alla andra tjejer runt 30 förväntas vara - att man ska vara gift, ha barn, körkort. Sådan är ju inte Lady Thirty, säger Maria Andersson.
Varje dag publiceras en ny illustration på bloggen, där Lady Thirty under vinjetter som Freaky Friday, Nostalgic Wednesday och Fairytale Monday dyker upp som alltifrån Lady Gaga till Hannibal Lecter (ofta inspirerar just artister och filmfigurer till teckningarna). Nyligen tog den kaxiga karaktären hem segrarna i kategorierna Årets mest originella och Årets Blogstar på Veckorevyns tävling Blog Awards.
Själv tror Maria Andersson att originaliteten ligger bakom framgångarna; ingen annan blogg har en tecknad figur som ansiktet utåt. Att det blev illustrationer beror helt enkelt på att Maria Andersson tycker att det är roligast, det är så hon får mest utlopp för sin kreativitet.
Hur kommer du på alla idéer?
– Helt plötsligt är det något flöde i huvudet, jag måste typ trycka på paus för att hinna anteckna allting. Ofta har jag kommit på så mycket att jag har en lista på saker, och jag försöker alltid ha en liten Lady Thirty i handväskan, om man träffar på någon rolig person att fotografera henne med, säger Maria Andersson.
(Lady Thirty har setts mingla med alltifrån Salem al Fakir till Laila Bagge).
När det gäller det lokala så vet Maria Andersson inte om hon har extra många läsare i Uppsala, inte heller märks det särskilt mycket i bloggen att hon är just här. Själv följer Maria Andersson alla möjliga bloggar.
– Zizziz samlade tankar läser jag varje dag - och fyrtioelva stycken till! På något sätt tycker jag att det är ett sätt att hänga med, i deras bloggar och i vad som händer. Det är kul och inspirerande, säger hon.
Två andra kulturbloggar med bas i Uppsala
Lisa Gidlöf - pangpoesi.blogspot.com
Varför bloggar du?
– Just möjligheten bara att se det på en skärm, det man har skrivit. Och få kommentarer, någon slags respons. Någon slags vilja att göra avtryck.
På sistone har Lisa Gidlöf dock jobbat med en diktsvit som är hennes avslutningsprojekt på Jakobsbergs folkhögskolas skrivarlinje, och har inte skrivit så mycket som passat för att lägga ut som separata dikter.
– I poesi-communities på nätet har jag varit mer aktiv, och där kan man få mer respons, spontana positiva kommentarer. Det har hjälpt mig att tro på mitt skrivande, säger hon.
Själv följer Lisa Gidlöf Love Sydstrands poesiblogg enblindlederenblind, och tycker också att UNT:s Skrivrummet är intressant.
Kolbeinn Karlsson, serietecknare - Pappaserier - pappacomics.blogspot.com
Kolbeinn Karlsson började blogga redan 2006 och har runt 60-70 läsare om dagen. Bloggen fungerar lite som en portfolio för att visa upp vad han gör, och Kolbeinn Karlsson har därför aldrig behövt någon hemsida.
– Om jag träffar någon som är nyfiken på vad jag gör så kan jag ge dem en länk till bloggen.
Men du är inte så aktiv längre?
– Det går i stötar, när jag ritar mycket blir det mycket på bloggen också. Jag kommer väl hoppa tillbaka på det igen, om jag känner att bloggen fortfarande känns aktuell. Behovet blir mindre och mindre nu, jag kanske är mer självsäker eller något, jag behöver inte den direkta bekräftelsen längre. Jag pratade med en kompis som nästan trodde att jag tagit livet av mig, hon bloggar ju bara hon äter en druva.
Vad får du för respons?
– Jag får lite artiga inlägg ibland. Det känns som att folk läser bloggen som en bok - ibland får jag kommentarer på inlägg jag skrev 2008.