Jazzscenens utrymme har minskat i Uppsala. Det säger Claes Brodda, jazzmusiker och ordförande för Uppsala Jazz Club. Men samtidigt tror han att det snarare rör sig om en nationell tendens än ett lokalt fenomen.
– Det har dalat överlag, helt klart. I andra länder är man aktad som jazzmusiker medan man i Sverige inte står på den högre kulturpidestalen direkt. Jazzen är populär, folk vet bara inte om att de gillar det för att de inte blir exponerade för musiken, säger han.
Bristen på exponering härleder han till en negativ inställning gentemot musikstilen.
– Ett stort problem, om inte det största, är att musiken inte får utrymme i tv, radio och tidningar. Vissa tycks ha inställningen att jazzen är en mossig respiratorverksamhet. En sådan inställning i medierna kommer till slut att lyckas kväva jazzen, säger Claes Brodda.
Under firandet av 50 år som artist bjöd musikern Claes Janson på konceptet Blåmåndag på Katalin. Med bidrag från kulturkontoret blev de fyra konserttillfällena möjliga och en publiksuccé, men när Claes Janson återigen sökte sponsring för nästa säsong fick han nej.
– Det var knökfullt på spelningarna och publiken tyckte det var jättekul. Men nu får jag inget bidrag för att köra igen för att man säger att det är för mycket med två säsonger i rad, säger Claes Janson.
Detta tror han beror på politikerna inte värdesätter kulturen på samma sätt som man gjorde förr.
– En del kultur måste kosta. Men toleransnivån för musik som inte spelas på radiostationerna sänks hela tiden. Det ska vara hits som man kan tjäna pengar på, säger Claes Janson.
Björn Sjödin spelar i Good Morning Blues tillsammans med Claes Janson och var även arrangör till festivalen Uppsala Winter Swing som lades ner 2008. Han ser en annan förklaring till jazzscenens tillbakagång i Uppsala.
– Min reflexion är att Uppsalas jazzpublik är väldigt kulturaktiv och går även på andra konserter. I och med det blir konkurrensen också större. När vi spelat i mindre städer har vi också haft fler lyssnare då det där finns en mer utpräglad jazzpublik, menar han.
Ett annat problem tycks vara hur man ska överbrygga klyftan mellan den äldre jazzgenerationen och den yngre. Björn Sjödin tänker tillbaka på Winter Swingens publik, som han säger nästan uteslutande bestod av äldre musiker och jazzdiggare.
– De yngre jazzmusikerna är fantastiskt duktiga och håller mycket hög kvalitet. Problemet är att deras kompisar inte går och lyssnar på dem som mina kompisar lyssnade på mig på 60-talet, säger Björn Sjödin.
Även Claes Brodda sätter stort hopp till de yngre jazzmusikerna men menar att problemet med brist på exponering drabbar även dem.
– Det fullkomligt vimlar av bra jazzmusiker i yngre åldrar och ofta blir man helt häpen över talangen. Men de måste synas mer, säger han.
Sångerskan Viktoria Tolstoy bodde i Uppsala från 10- till 20-års ålder och några av hennes första uppträdanden var på Katalins scen. Sedan dess har hon även uppträtt på Winter Swingen och Parksnäckan ett flertal gånger och hon tycker ändå att jazzens utveckling går åt rätt håll.
– Min publik är faktiskt väldigt ung och jag ser en stor skillnad från hur det var för bara tio år sen, säger hon. Och yngre musiker blandar soul, pop, jazz och funk. Genren är inte alls borta, den har bara utvecklats. Och det är bra! Jazzen ska inte vara som den var på 70-talet, då tappar man de yngre, säger hon.
Björn Sjödin instämmer och säger att gränserna mellan musikgenrena minskar.
– De unga i dag spelar inte jazz, pop eller rock. De spelar musik, säger han.
Var är då de stora jazzevenemangen i Uppsala?
– Jag kan säga så här att vi i klubben har diskuterat en jazzfestival och det är något som många gärna skulle se. Men än så länge kan jag inte säga om eller när det skulle bli av, säger Claes Brodda.
Vad gäller en möjlig jazzfestival i Uppsala ställer sig Viktoria Tolstoy positiv, så länge det inte blir en ”gubbarnas festival”.
– Man måste ta det till en annan nivå, som man har gjort i Stockholm. Har man ett bredare program så får man en bredare publik, säger hon.
Och en generationsbrygga har faktiskt uppenbarat sig genom musikens och dansens svårslagna union. Swingkatten i Uppsala tycks populärare än någonsin och intresset för dans till storbandsmusik har levt upp. Dansföreställningen och tillika swingsuccén Bluffen gick upp på Reginateatern i höstas och blev så välbesökt att extra föreställningar gick i maj i år. Claes Brodda och Björn Sjödin är överens om att dansforumet utgör stort hopp för jazzens framtid i Uppsala.
– Det är det närmaste vi kommer den större publiken just nu, säger Claes Brodda.
Claes Janson har under 20 års tid arrangerat en jazzfestival i Huddinge, något som blivit möjligt genom sponsring. Att göra något liknande i Uppsala tror han är möjligt – om aktörer är villiga att gå in med pengar.
– Jazzen har överlevt värre saker än det här, men det krävs att det finns eldsjälar och att kommunen är med och satsar, säger Claes Janson.
KOMMANDE JAZZFESTIVALER
Stockholm Jazz Festival, Stockholm, 17/6-19/6
Bangen Jazz & Blues, Sandviken, 30/6-2/7
Gladjazz Festival, Båstad, 19/8-20/8
Kalottjazz & Blues Festival, Haparanda, 30/6-3/7
Norrtälje Bluesfest, Norrtälje, 29/7-30/7
Tradjazzfestival på Mannaminne, Nordingrå, 29/7-30/7
Hällevik Tradjazz festival, Hällevik, 11/8-13/8
Tibro Jazzfestival, Tibro, 20/8
Göteborgs Jazzfestival, Göteborg, 26/8-28/8
Umeå Jazzfestival, Umeå, 26/10-30/10
Bluesfestival, Eslöv, 28/10-29/10
Tradjazzfestival, Askersund, 17/6-19/6
(information från festivalinfo.se)