Författaren och dramatikern August Strindberg tillbringade delar av sin studietid i Uppsala, utan att imponeras det minsta. Bland annat kallade han Uppsalas natursköna omgivningar för "den förbannade slätten" och stadens kvinnor dömde han ut som "oåtkomliga fruntimmer".
Möjligen skulle han ändå ha varit stolt om han fick veta att lärdomsstaden, 100 år efter hans död, skulle högtidlighålla honom på olika sätt.
11 februari 2012 öppnar Konstmuseet utställningen Drömvärldar där två av August Strindbergs kända dramer står i fokus.
- Det är Lena Cronqvist och Roj Friberg som har tolkat två olika teaterpjäser, nämligen Ett drömspel och Spöksonaten, var för sig och i en serie bilder, berättar Ann-Christine Fogelberg, intendent på Uppsala konstmuseum.
För att ytterligare förstärka utställningens 100-åriga Strindbergstema ska Konstmuseet bland annat iscensätta sina rum på ett tidstypiskt sätt.
- Vi ska bland annat iscensätta en tung, borgerlig miljö från förra sekelskiftet, samma miljö som Spöksonaten utspelas i, förklarar Ann-Christine Fogelberg.
Såväl Lena Cronqvists som Roj Fribergs verk finns i museets samlingar sedan tidigare. När Cronqvists litografier till Ett drömspel visades förra gången 1999 så medverkade bland andra skådespelaren Claire Wikholm med uppläsningar av Strindberg.
- Vi har funderat på att anlita en teatergrupp som kan iscensätta något, men det är än så länge inget bestämt. Verken är i alla fall lättillgängliga i sig och man ser exakt vad de handlar om, säger Ann-Christine Fogelberg.
När det gäller August Strindbergs förhållande till "oåtkomliga fruntimmer" är mycket redan sagt. Stadsbiblioteket i Uppsala hoppas ändå kunna nyansera bilden en aning med hjälp av vårens tema Strindberg och kvinnorna.
- August Strindberg har ofta kallats kvinnohatare och därför placerats i skamvrån. Samtidigt var han ju ett barn av sin tid. Även om han var egotrippad så stöttade han också sina fruar och tyckte om att se yrkesarbetande kvinnor uppträda på scenen. Jämfört med många andra av dåtidens män så var han kanske inte en så stor kvinnohatare som vissa numera hävdar, säger Maria Björk, evenemangsansvarig på Stadsbiblioteket i Uppsala.
Inför våren har hon bland annat bjudit in Lena Einhorn som ska prata om sin bok Siri och om August Strindbergs första hustru Siri von Essen.
- Hon kommer hit 13 april. Dessutom har vi bjudit in skådespelerskan Kristina Adolphson som också är medlem i Strindbergssällskapet. Hon har fördjupat sig i Strindbergs stormiga äktenskap med Harriet Bosse, säger Maria Björk.
Nu hoppas hon kunna engagera ytterligare en föreläsare som kan sätta in August Strindberg i ett genusperspektiv.
- Han levde i en tid som var omvälvande, inte minst för kvinnorna. Skriv gärna att jag letar efter någon som kan prata om det, skrattar Maria Björk.
På Gottsunda Dans och Teater har man valt att ta ett helt annat grepp på August Strindberg. Där är repetitionerna redan i full gång inför Stora landsvägen goes Gottsunda, en föreställning där Strindbergs allra sista pjäs utgör utgångspunkten för en modern berättelse om migration.
- Stora landsvägen är ett vandringsdrama. Dramatikern Annika Boholm har arbetat länge med projektet och pratat med många Gottsundabor, säger Gottsunda Dans och Teaters konstnärliga ledare, Lotta Gahrton.
Pjäsen får premiär 15 februari då Gottsunda Centrum fortfarande byggs om.
- Vi spelar den mitt i byggandet kan man säga. Det blir en sorts avskedsföreställning för vår nuvarande scen och sista föreställningen äger rum sista mars. Under sommaren är det tänkt att vi ska flytta till nya lokaler, berättar Lotta Gahrton.
Uppsalas före detta fristadsförfattare, Anisur Rahman från Bangladesh, skriver också på en helt ny pjäs som ska handla om August Strindbergs förhållande till norske världsdramatikern och ärkefienden Henrik Ibsen.
- Ibsen hade ett porträtt på August Strindberg på ena väggen i sitt arbetsrum och ett porträtt på sig själv på den andra. Till en tysk journalist förklarade Ibsen att han skrev bättre medan han hatade sin fiende.
Anisur Rahman vill skapa fiktiva dialoger mellan de båda storheterna på scenen och därmed utforska en rad frågor: Avundades de varandra? Hade de en relation präglad av hatkärlek? Hade de verkligen motsatta synsätt när det gäller samhället och konsten?
- Just nu läser jag in mig på deras dramer. Vi söker också pengar och hoppas kunna sätta upp föreställningen på Gottsunda Dans och Teater någon gång under nästa år, säger Anisur Rahman.