Uppryckning av AC/DC

HÅRDROCK. Ordet "förnyelse" har förmodligen aldrig passerat AC/DC-medlemmarnas läppar. I stället trampar de tjurskalligt vidare på stället, alla utom Angus Young som givetvis "duckwalkar" på stället. Gruppens adelsmärke är fortfarande hårdsvängande, muskulös riffrock, och jag gillar det, ungefär på samma sätt som jag gillar saffransbröd till Lucia och värme på sommaren.

Även om AC/DC alltid har varit trygga i sitt sound så har låtskrivarprestationerna varit lite Hawaiiartade de senaste två decennierna. På gruppens femtonde studioalbum Black ice tycker jag ändå att de har gjort en uppryckning. I låten Anything goes blir det till och med förvånande melodiskt, en lätt popflirt som för tankarna till den 30 år gamla favoriten Touch to much. I övrigt finns det en fin spänst de knytnävsviftarvänliga riffen och en skön blueskänsla i 61-åriga Brian Johnsons toalettnödiga gurgel.

Black ice är ingen ny Back in black, men ändå en kvalitativ comeback från en befriande trendfrånvänd konstellation som trots gråa hår, decennier av maratonturnéer och smällfeta bankkonton lyckas piska upp en ungdomlig entusiasm inför den enkla, raka, publikfriande och whiskeyrökiga rocken.

Uppryckning av AC/DC

AC/DC:s Black ice är ingen ny Back in black, men ändå en kvalitativ comeback från en befriande trendfrånvänd konstellation, tycker Björn Lövenlid.