Det är under en regndroppande himmel ett sextiotal barn, föräldrar och familjer samlas på borggården framför ingången till Uppsala Konstmuseum. En piga iklädd 1500-talskläder smyger fram och påbörjar det skvaller och berättelser om kungar och drottningar som pjäsen ska komma att handla om. Först att avhandlas blir äktenskapet mellan drottning Margareta och Gustav Vasa. Björn Dahlman, som både regisserat och skådespelar i verket, gör en bejublad entré då han gaphalsigt och dramatiskt gestaltar Gustav Vasas hetsiga temperament och storhetsvansinne. Och föreställningens största skratt blir det redan vid ingången.
– Nu får ni ge er in fort och några åt gången! Slottet har några fruktansvärt arga vakthundar som börjar låta "pip pip pip" om man håller porten öppen för länge, uppmanar Björn Dahlman oss samtidigt som vi bussas in i snabb takt.
Efter en stund inne på slottet börjar fler än ensemblen att bli varma i kläderna. För om det är något som slottet i all dess flärd saknar så är det luftkonditionering. Värmen till trots fortsätter föreställningen att med ett uns självironi och glimten i ögat hålla våra huvuden kalla genom de krångliga ätternas historia och giftermål till höger och vänster.
Pjäsen riktar sig än åt barnen, som fnittrar över hur glad en piga kan bli över en bit ost, än åt de äldre, som tycks uppskatta en något plojig illustration av barnafödande. Den är även mycket faktaspäckad där det tas upp allt från Gustav Vasas införande av tronföljd, riksdag och protestantism till Gustav II Adolf och Axel Oxenstiernas folkbokföringsinrättande, utbildningsivrande och invasionsplanerande samtidigt om vi förflyttar oss från borggården, in i slottet och genom dess salar. Men med imponerande snabba ombyten och lättförståelig kronologi lyckas tremannaensembeln , som förutom Björn Dahlman även består av Catrin Anlér Blomberg och Ingela Jansson, med lätthet ta oss genom dessa år som blivit kända som Uppsalas storhetstid, mellan byggandet av Vasaborgen 1549 till dess att drottning Kristina abdikerar 1654.
Uppfriskande nog spelas både kvinno- och mansroller omväxlande i ensemblen och Ingela Jansson gör en fantastisk insats då hon berättar om Gustav II Adolfs död. Samtidigt tar Catrin Anlér Blomberg upp problematiken kring att vi vanliga dödliga ofta skrivs ut ur historieböckerna och teatern slutar där med en sång på just det temat.
Efter föreställningen tycks besökarna nöjda, om än snabba att komma ut i friska luften igen, och Björn Dahlman torkar sig lite om pannan.
– Det är så kul att få återkomma hit och om vi får som vi vill hoppas vi att teatervandringen kan växa och bli något institutionaliserat, avslutar han.