Uppbrott för stunden

De flyttar ihop. Snygg lägenhet, bra jobb för båda, gott om vänner och familjer i bakgrunden. Ändå är det något som inte riktigt fungerar. De älskar varandra men står de ut tillsammans?Det är baksidan av boy-meets-girl-genren som visas upp i The Break-Up, vad som hände efter "the happy end". Ändå är formen mycket nära det som brukar kallas romatisk komedi. Grälen och uppbrotten blandas med roliga biroller och kvick dialog. Jennifer Aniston och Vince Vaughn (som också varit med och skrivit historien och producerat) får gott om utrymme att spela ut sina bästa sidor.Och man lyckas hyfsat med att göra en lättsmält relationshistoria med nyanser och utveckling. Det håller åtminstone för stunden.Sedan kan man ju fråga sig om birollerna, som är där för att lätta upp, är lite väl mycket av type-casting, ett typgalleri plockat ur skådespelarkatalogen. Och finns det type-casting även när det gäller städer? Hur ofta händer det inte att när filmer ska handla om människor som har jobb de måste gå till på morgonen, filmer som har lite grand av ambitioner av vardagsrealism, som de utspelas i Chicago?