UNT FRÅGAR; Vad händer när ni tar över?

Vad händer när ni tar över? UNT frågar de nya teatercheferna.

Karl Dunér, Marie-Louise Ekman och Ulrika Josephsson.

Karl Dunér, Marie-Louise Ekman och Ulrika Josephsson.

Foto: Scanpix

Kultur och Nöje2009-01-19 13:10
Karl Dunér
Född: 1963.
Blir: Ny teaterchef för Helsingborgs stadsteater den 1 juli.
Bakgrund: Har verkat som frilansande regissör sedan 1980-talet. Till Dramaten har han varit knuten i omkring 20 år, dessutom har han jobbat på Stockholms stadsteater och Kungliga Operan. Brukar räknas som en "smal" regissör med förkärlek för dramatiker som Beckett och Gombrowicz.

Hur ser din teaters profil ut i dag?
- I sanning vet jag inte mycket om den profilen. Jag har inte följt teatern på det sättet. Men jag har ett intryck av att den går mot det anglosaxiska hållet och har en ganska bred repertoar med både klassiker och nyskrivet.

Kommer den att se likadan ut när du tar över?
- Det tror jag inte. Det kommer att bli en ganska stor förändring, tror jag. Och det är nog själva poängen med att fråga mig - att de vill ha en förändring.

Är det en nackdel eller en fördel att du inte varit teaterchef tidigare?
- Jag tycker det är en fördel, det är en poäng. Det är klart att det finns en viss nervositet över att inte ha erfarenheten, men jag tror ändå att det är en fördel, man blir friare och kan hitta andra vägar.

Var står svensk teater just nu?
- Jag upplever det som en tid av förändring, en tid av förnyelse inom teatern. Man går från en lite fastlåst socialrealism in i en ny värld och ett nytt tänkande. Jag ser det som en ganska dynamisk tid, när det sker stora förändringar inom teatern.

Vilken är din roll i det svenska teaterlivet?
- Jag har en tydligare riktning mot en annan teatertradition än den psykologiska samtidsdramatiken. Tv-dramatikens konsekvens inom teatern har inte varit min avdelning.

Vilken är din största utmaning på det nya jobbet?
- Att kunna hålla en spännande ny och utmanande repertoar samtidigt som jag sköter ekonomin. Ekonomin är den stora fasan. Det är inte något jag ägnat mig åt, utan något jag verkligen måste lära mig.


Marie-Louise Ekman
Född: 1944.
Är: Ny teaterchef på Dramaten sedan årsskiftet.
Bakgrund: Konstnär och filmskapare - en av Sveriges mest profilerade. Har varit professor i måleri på Kungliga konsthögskolan och kommer närmast från en tjänst som skolans rektor. 2007 hade hennes pjäs "Gäckanden" premiär på Dramaten.

Hur ser din teaters profil ut i dag?
- Det är inte mitt uppdrag att svara på det.

Kommer den att se likadan ut när du tar över?
- Det är jag fullständigt övertygad om att det inte kommer att göra. Jag har ett helt annat kön, ser helt annorlunda ut och har en helt annan bakgrund än den förre teaterchefen.

Är det en nackdel eller en fördel att du inte varit teaterchef tidigare?
- Jag har ingen aning om det, jag tänker inte i de banorna. Jag ser på vad teatern har för kompetens, på vad den har för vitalitet, vilka förmågor som finns här. Skådespelarna, verkstäderna och den personal som finns här är mitt nya arbetsmaterial och jag kommer att jobba utifrån det.

Var står svensk teater just nu?
- Jag ställer frågor som jag får energi av. Den här sortens frågor ställer jag mig inte. Däremot är det väldigt viktigt att teatern speglar samhället, att teatern är en station i tillvaron som publiken tycker hjälper en att hantera den egna arenan där man lever i sin vardag. Det är viktigt att teatern visar på varför den behövs. Att man tar de chanser som andra inte vågar ta, att man utsätter sig och vågar blotta sig.

Vilken är din roll i det svenska teaterlivet?
- Det är inte min uppgift att formulera. Jag bär inte med mig något sådant cv. Min drivkraft är att hela tiden hålla på med det som jag tycker är viktigt.

Vilken är din största utmaning på det nya jobbet?
- Den största utmaningen är att tillvarata den oerhörda kraft som finns hos ensemblen och den yrkeskunskap som finns i de olika verkstäderna. Dramaten har en unik kunskap som är väldigt viktig att ta hand om och sätta in i olika, gärna oväntade, sammanhang. Jag vill att publiken ska uppleva oförutsägbara händelser på Dramaten, att man ska bli gripen och befruktad av det som sker här.


Ulrika Josephsson
Född: 1962.
Blir: Ny vd för Folkteatern i Göteborg 1 juli, i team med Lars Norén som blir konstnärlig ledare för teatern.
Bakgrund: Har en bred bakgrund inom teatern: som scentekniker, regiassistent, skådespelare och producent. Blev 2001 chefsproducent för Riks Drama på Riksteatern. Även där jobbade hon tillsammans med Lars Norén.

Hur ser din teaters profil ut i dag?
- Folkteatern har på senare år haft framgång med episkt berättade föreställningar med mycket musik, ganska stora uppsättningar med mycket folk på scenen. Det kombinerat med förankringen i den historia teatern har, med arbetarrörelsen och folkrörelsen, tror jag är den identitet man tänker på.

Kommer den att se likadan ut när du tar över?
- Det är för tidigt att säga hur det kommer att se ut, men jag tror att det blir annorlunda.

Är det en nackdel eller en fördel att du inte varit teaterchef tidigare?
- Fördelarna är att man är lite dumglad. Man tycker "vad roligt det är att vara teaterchef"! Man har en väldig lust och vilja och kanske inte helt ser den komplexitet som det innebär att vara teaterchef. Nackdelen är oerfarenheten, man måste nog gå på ett par smällar först innan man riktigt förstår hur man ska styra skeppet.

Var står svensk teater just nu?
- Den är spretig, i ordets positiva bemärkelse. Det känns som att det finns en bredd i svensk teater som är tilltalande. det är mycket nya konstellationer, det går åt många olika håll. De sista åren har det blandats mer, människor hamnar på nya poster och man bryter upp lite.

Vilken är din roll i det svenska teaterlivet?
- Vårt signum på Riks Drama har varit att vara en teater i samhällets tjänst. Att vara en spjutspets både konstnärligt och innehållsmässigt. Att våga satsa på nyskrivet och så kallade svåra ämnen, men kombinera det med ett aktivt publikarbete, ett tilltal och en öppenhet.

Vilken är din största utmaning på det nya jobbet?
- En stor utmaning är att kunna hålla den konstnärliga fanan högt och samtidigt bli en väldigt öppen och tillgänglig teater. Det kommer att kräva mycket jobb. Det ska vara lätt att gå på teatern, att känna sig välkommen och hemma oavsett vem man är - men samtidigt måste vi hålla en spets i vårt tilltal.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!