Ett skenande tåg fyllt med eldfarliga kemikalier hotar att utplåna en hel stad.
Två modiga banarbetare, veteranen Frank (Denzel Washington) och nykomlingen Will (Chris Pine), tar sig ombord för att försöka stoppa den framrusande helvetesmaskinen.
En intrig behöver inte nödvändigtvis fler ingredienser, det har liknande filmer som Runaway Train och Speed bevisat tidigare. Men Unstoppable är tyvärr totalt ospännande, med livlösa actionscener som inte framkallar andra reaktioner än gäspningar.
Lägg därtill att filmen dras med klichéer lika gamla som järnvägen själv, som en hjälteduo bestående av ett proffs och en rookie som ständigt gnabbas (i en riktigt träig dialog), och ett ondskefullt företag – här i form av ett tågkompani – som hellre värnar om aktiekursen än om människoliv.
Lika åldersdigna känns könsrollerna, med passiva, hjältedyrkande kvinnor och handlingskraftiga experter till män.
Och när det mitt bland all grabbighet dyker upp plötsliga hyllningar till kärnfamiljen blir det ofrivilligt komiskt.
Det här är den femte filmen som Denzel Washington och regissören Tony Scott gör tillsammans, ett samarbete som tidigare resulterat i bland annat Man on fire och Linje 123 kapad – inga omistliga filmer de heller.
Scott, som alltid fått stå i skuggan av sin mer begåvade bror Ridley, har dock i filmer som Enemy of the state och True romance visat att han kan åstadkomma kompetent action.
Det är bara att hoppas att de båda herrarna får bättre material att jobba med nästa gång än Unstoppable, där någon ansvarig borde dragit i nödbromsen redan på manusstadiet.