Unkna rester

Kate Armstrong (Catherine Zeta-Jones) är stjärnkock och köksmästare på en tjusig restaurang i Greenwich Village. Hon är hyllad för sin tryfferade vaktel men tvingas att gå i terapi av sin chef för att hon saknar charm i mötet med gästerna. Men Kate släpper inte i någon innanför sitt hårda skal. I stället för att berätta om sin tuffa barndom bjuder hon terapeuten på pilgrimsmusslor i saffransås.
Men så kliver två personer in i hennes liv och rör om i grytan. Hennes moderlösa systerdotter Zoe (Abigail Breslin från Little miss sunshine) flyttar in i den välordnade lägenheten, och på jobbet får hon en ny kollega. Den levnadsglade kocken Nick (Aaron Eckhart) föredrar robust italienskt framför fjolligt franskt och lagar mat till tonerna av Andrea Bocelli, iklädd hajmönstrade baggypants och röda Foppatofflor.
Och redan här vet vi precis vart filmen är på väg. Tokrolige Nick ska knyta upp alla Kates knutar och locka fram den sanna kvinnan bakom den stela, professionella fasaden. Med hans hjälp ska hon och Zoe finna varandra och tillsammans ska de bli en lycklig familj.

Denna banala historia berättas med hjälp av varje tänkbar klyscha. Här serveras kuddkrig, romantiska möten i ett regnigt New York, glada människor i fotoautomater, och förförelse medelst opera och tiramisu. Klichéerna varvas med de enklaste tänkbara resonemang kring relationsproblem, föräldraskap och barns känsloliv.
Inte ens maten i filmen är lockande. När Zeta-Jones - som vanligt ständigt poserade - pratar om hummer och foie gras med ett tillkämpat erotiskt tonfall blir det bara parodiskt och unket. Om du ska se en kockfilm i år, se i stället kommande Pixaräventyret Råttatouille. Den finsmakande råttan Remy är en betydligt mer inspirerande matciceron.

Unkna rester

Den romantiska komedin Kärlek på menyn utspelar sig i ett sofistikerat restaurangkök. Men trots generösa mängder saffran och tryffel smakar anrättningen som gamla rester i Karin Svenssons mun - det blir sällan romantiskt, och aldrig komiskt.