Många har riktat hård kritik mot Ungerns nya medielag. Med all rätt. Det är beklämmande att EU:s nya ordförandeland låter regeringen kontrollera innehållet i alla medier genom en ny myndighet. Dess medlemmar utses av det styrande partiet Fidesz och har rätt att fördöma rapportering som den finner stötande eller ”politiskt obalanserad” – med böter på uppåt 6,5 miljoner kronor.
Att rapparen Ice T:s låt Warning, it’s on stoppades nyligen är troligen bara början. Om nu inte Ungern väljer att lyssna till alla protester som riktats från olika håll inom EU. Det blir ett viktigt test för unionen, där skydd av yttrandefriheten faktiskt är ett av grundkriterierna för medlemskap.
Men de gamla, västeuropeiska medlemsstaterna bör undvika att bli för självbelåtna. Reportrar utan gränsers rapport över pressfriheten 2010 varnar för att den europeiska modellen för yttrandefrihet håller på att försvagas. Om inte EU tar sig samman, riskerar unionen att förlora sin världsledande ställning ifråga om respekt för mänskliga rättigheter. I rankningen över pressfriheten i världen har Frankrike fallit till plats 44, Italien till 49 och Grekland delar 70:e plats med Bulgarien, Benin och Kenya. I en intressant artikel om detta i det europeiska webbmagasinet Eurozine.com frågar sig journalisten Judith Vidal-Hall om den mediemodell som Västeuropa exporterade österut för 21 år sedan håller i dag: ”Tjänar den fortfarande sitt syfte?”
Sverige hör visserligen till de sex länder som Reportrar utan gränser rankar högst ifråga om pressfrihet, men också här finns anledning till ökad vaksamhet. I veckan rapporterade Svenska Dagbladet om den ”digitala sexualmoralen” (4/1), och hur medieföretag som Apple, Spotify, Facebook och Youtube censurerar innehåll. Den sistnämnda raderade till exempel Nationella Hivrådets kampanjfilm i fjol.
Värst är Apple som varken tillåter sex, naket, religionskritik eller satir i sina appar till Iphone och Ipad. För att få igenom seriealbumet Hey Princess som app fick serieskaparen Mats Jonsson sätta häftlappar över de tecknade sexscenerna. I en tid när allt fler svenska medier gör sig beroende av just Apple för distribution är det problematiskt. Särskilt med tanke på godtyckligheten i Apples avgöranden. Företaget skriver i sina riktlinjer att de avslår appar vars innehåll eller uppförande de anser går över gränsen. ”Vilken gräns, undrar du? Som en HD-domare en gång sa: ’Jag vet det när jag ser det’.”
Ja, bara det faktum att Apple väljer att jämföra företaget med Högsta domstolen är oroande. Och censurlustan smittar: Sveriges Radios ledning valde nyligen att plocka bort Radioteaterns program Radiosex från hemsidan.
I boken Manufacturing consent: The political economy of the mass media (1988) skriver den berömda språkvetaren Noam Chomsky tillsammans med Edward Herman om hur marknadens krafter driver fram en självcensur hos medieföretagen. I rädslan att stöta bort kunder (och inkomster) blir man överdrivet försiktig och konsensusinriktad.
Medielandskapet har förändrats radikalt sedan boken skrevs för över tjugo år sedan, men tendensen finns där, och den är minst lika beklämmande som Ungerns nya medielag – för denna censurerande konsensus riskerar att sprida sig över hela den globaliserade marknaden.
Lisa Irenius är kulturchef på UNT.