Unga röster på Gottsundateatern
Det är ungdomar som styr Gottsundateatern i Uppsla ett tag framöver. Föreställningen Små flingor av ensamhet är skriven, regisserad och spelad av ungdomar från området Deras iakttagelser och berättelser står i fokus.
Foto: Staffan Claesson
- Jag kunde inte ens drömma om att få skriva en pjäs som sen skulle sättas upp, säger 17- åriga Habbon Ibrahim.
Små flingor av ensamhet består av olika delar där tre pjäser och fyra kortfilmer utgör kärnan. Pjäserna är skrivna oberoende av varandra och kortfilmerna är skapade utifrån pjäserna med tanken att teater och film ska verka tillsammans i symbios. Som namnet på föreställningen antyder är ett övergripande tema ensamhet. Allas vår rädsla för ensamhet.
- De är väldigt ensamma människorna i de här pjäserna, säger Maria Trost, pedagogisk ledare på Gottsundateatern.
Bakgrunden till projektet är att Gottsundateatern fick ett stipendium som gav möjlighet att anställa dramatikern och filmregissören Robin Färdig som ansvarig lärare för en skrivarkurs. Många började kursen men till slut var det bara tre som lyckats färdigställa sina manus.
- Det enda jag visste när jag började skriva var att jag ville skriva något sorgligt. Jag vet egentligen inte varför, men jag var trött på roliga pjäser och ville skriva något annorlunda, säger Panni Saramolki, 15 år.
Maria Trost som varit handledare talar varmt om hur arbetet med de unga regissörerna och skådespelarna utvecklats till ett unikt projekt.
- Ofta är det vuxna som tolkar ungdomar, men här är det ungdomar som helt fritt talar om vad de tycker och känner, säger hon.
Carlos Romero, som med sina 18 år är äldst av de tre författarna, har under flera år spenderat stora delar av sin fritid på Gottsundateatern. Han går sista året på Bolandsgymnasiets estetiska program och har sökt in till Scenskolan.
- Teatern är verkligen mitt andra hem, säger han.
Erfarenheterna från projektet tycks också ha gett mersmak för de andra.
- Det är min dröm att bli skådespelerska men oavsett om jag lyckas med det eller inte så kommer jag i alla fall fortsätta på teatern resten av mitt liv, säger Habbon Ibrahim.
- När man är på scen finns det inget som kan skada eller komma åt en, då kan man vara precis vem man vill, säger Panni Saramolki.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!