Unga debutanter samlas i en bok

Det är nämligen just de unga debutanter som samlats mellan pärmarna i boken han skriver förord till - De nio från Borås. Det är de som tilldelats Borås Tidnings Debutantpris mellan 2001 och 2009. Det här debutantpriset har rönt ovanligt stor uppmärksamhet genom åren, möjligen för att prissumman på 100 000 kronor är anmärkningsvärd, men kanske ännu mer för att man faktiskt letat fram och belönat en kör av märkbart innovativa röster. Eklund förhäver sig inte när han talar om dem som en helt ny författargeneration.

Vilka är de? I tur och ordning: Lotta Lotass, Maria Zennström, Daniel Sjölin, Jonas Hassen Khemiri, Ida Börjel, Andrzej Tich, Martina Lowden, Viktor Johansson och Sara Mannheimer. För att vara en skara debutanter (även om de flesta nu hunnit publicera sig igen) är det en ovanligt synlig sådan. Jag tycker mig utan omsvep ha koll på dem allihop, på vad och hur de skriver.
Det är inte förrän jag börjar tänka efter ordentligt som jag inser att det bara är två av dessa nio förstlingsverk som jag faktiskt läst (Sjölins Oron bror och Lowdens Allt). Det säger något att författare som nyss var oetablerade i dag har en självklar plats i den kulturella offentligheten. Allra mest påfallande är väl Lotta Lotass väg från debut år 2000 till stol nummer ett i Svenska Akademien inte ens tio år senare.

Debutanterna från Borås tillhör också dem som en annan grupp författare vände sig emot, när de i höstas kom med det numera berömda "Manifest för ett nytt litterärt decennium" i DN, vilket också Stefan Eklund tar upp i förordet. Och är det från hur dessa nio skriver man utgår när man påstår att det episka berättandet fått stå tillbaka för avancerade språkexperiment under 00-talet, så har man förmodligen rätt. Det här debutantgänget utmärker sig genom sina djärva formgrepp och genom att inte sällan tematisera upplösningen mellan fiktion och verklighet.

Men hur gärna man än vill se dem som 00-talets nya generation, så är de ju inte ensamma på decenniets litterära arena. Det räcker med att stilla påpeka att både Kerstin Ekmans epos Vargskinnet och P O Enquists Lewis resa är sprungna ur förra årtiondet. De må höra till en annan generation, men det gör dem inte mindre angelägna att beakta när man söker ringa in 00-talets litteratur.
Att Borås Tidnings Debutantpris har format en författargeneration som rör sig utanför mittfåran, står dock utom tvivel. Det är ingen dålig bedrift. Och det är inte bara ny litteratur vi har fått, utan också nya författarpersonligheter.

Jag tänker inte minst på hur Martina Lowden och Lotta Lotass är ett slags inbitna, ohjälpligt intellektuella nördar, medan Daniel Sjölin är den som lägger författarskapet på hyllan eftersom han vill kunna köpa skidutrustning till sina barn. Att säga att de upphäver genusordningen är kanske att ta i, men visst kan man ana en liten förskjutning och uppluckring?
Däremot är det lite sorgligt att det är just Sjölin som väljer att avvika från författarbanan. Hans Osynliga händer är också en av de starkare texterna i boken, återigen en berättelse om hans Sollentuna, men den här gången också ur en liten dagisflickas perspektiv. På det hela taget utmärks bidragen i De nio från Borås av att de är just välskrivna, väldigt litterära.

Lotass skriver om en instängds väg mot döden, Hassen Khemiris Vi som är hundra är ett utdrag ur en pjäs, och Ida Börjel avhandlar poetiskt namnens betydelser i våra liv. Men att de kan skriva litteratur vet vi ju redan, och med en antologi behövs något mer för att skapa en röd tråd. Varför har man inte valt att styra skribenterna lite mer?
Varje författarskap presenteras av jurymedlemmen och kulturjournalisten Marie Lundström, och hennes lekfulla, lättsamma, snygga introduktioner är utmärkta ingångar till texter som skulle kunna handla om det egna skrivandet.
@3b Text ojämn ui:Jag hade velat läsa mer om hur den här författargenerationen ser på sitt värv, på sin plats i litteraturhistorien och samtiden. Sara Mannheimer skriver om sig själv och sitt skrivande, och det är intressant från början till slut, men hon är tämligen ensam om det.

Stefan Eklund avslutar sitt förord med att sia om hur pristagarna kommer att se ut framöver, och han misstänker att BT:s debutantpris även kommer att fånga upp rörelsen mot ett bredare berättande. Förmodligen har han rätt.
@3b Text ojämn ui:Årets pristagare Johan Kling är måhända ingen Ekman eller Enquist, men att hans lågmälda, enkelt och traditionellt berättade Människor helt utan betydelse samsades med fler nominerade titlar med slagsida åt det episka, talar för att pendeln är i gungning.

Unga debutanter samlas i en bok

Det är utan tvekan en ganska specifik klick författare som Stefan Eklund, tidigare kulturchef på Borås Tidning, i dag på Svenska Dagbladet, har i åtanke när han beskriver 00-talet som "det vilda berättandets decennium".