Ung souldrottning vill stå på egna ben
Joss Stone slog igenom med en White Stripes-cover och en stämma så svart och själfull att ingen kunde tro att den tillhörde en tonåring. På nya Mind, body and soul testar hon sina talanger som låtskrivare.
Brittiska Joss Stone beskrivs som ett fenomen i musikbranschen. Hon upptäcktes som 14-åring, slog igenom som 16-åring och 17 år gammal sitter hon och håller hov för fem journalister samtidigt, utan tillstymmelse till nervositet eller osäkerhet.
— Jag älskar när folk ställer frågor om mitt liv och min musik. Tyvärr blir min röst lidande av att jag pratar så mycket. Någon borde säga åt mig att hålla tyst, säger hon med ett hest skratt och tar en klunk lenande hälsote.
Sjunger med pondus
Det är ungefär ett år sedan coverplattan Soul sessions ställde allt på ända. Joss sjöng Aretha Franklins All the king's horses och Isley Brothers For the love of you med sån pondus och passion att folk misstog henne för en svart, medelålders soulmadam. Albumet sålde i två miljoner exemplar, och Joss var förkrossad.
— Jag skulle aldrig tackat ja om jag hade vetat hur stort det skulle bli. Nu är jag känd som tjejen som bara sjunger covers, säger Joss med plågad min.
— Men jag antar att jag ska vara tacksam. Om det inte vore för Soul sessions skulle jag inte sitta här och prata med er om mitt nya album.
Följer samma linje
Själv ser hon Mind, body and soul som sin riktiga debut. Där har hon fått pröva sina vingar som låtskrivare, under överseende av soulveteraner som Lamont Dozier, Desmond Child och Betty Wright.
— Det känns läskigt. Jag vet att folk tycker om min röst, men vad händer om de inte gillar mina låtar? Då är jag körd för resten av livet.
Det egna materialet följer dock samma linje som Soul sessions. Det låter betydligt mer Motown och 1960-tal än den musik Joss är uppvuxen med.
— Jag gillar att lyssna på r'n'b och hiphop, men det är inte det som kommer ur mig när jag skriver. Jag kan inte förklara det. Det ligger liksom utanför min kontroll.
Hektisk vardag
Miamisoulens drottning Betty Wright har en gång beskrivit Joss talang som en gudagåva. Själv tycker hon inte att det är så mycket att yvas över.
— Jag kan sjunga rent, men jag skulle inte kalla mig en fantastisk sångare. Jag är i alla fall inte den sångare jag vet att jag kan bli.
Efter framgångarna med Soul sessions har livet förändrats totalt. När kompisarna hemma i Devon varit i skolan eller hängt på något fik har Joss suttit i ett flygplan, hållit presskonferens eller uppträtt i tysk tv. Hon är kroniskt trött, men säger lite sammanbitet att det är priset man får betala.
— Ibland vill jag bara åka hem och sitta på mitt arsle och göra precis ingenting. Jag saknar mina vänner och min familj, men jag måste bara göra det här nu.
Tidigare följde mamma Stone med på alla resor som manager, men nu försöker Joss klara sig själv.
— Följde din mamma med på ditt första jobb? Om jag ska kunna mogna och bli en vuxen person kan jag inte gömma mig bakom mamma varje gång nåt går fel. Det är inte livet, säger Joss och låter betydligt äldre än sina 17 år.
Så jobbar vi med nyheter