Ung kulturfestival i Konserthuset
Konserthuset i Uppsala fylldes till bredden av ung kultur när UKM:s Riksfestival invigdes på tisdagseftermiddagen.
Frank Sylvester från Karlskrona spelar.
Foto: Nina Leijonhufvud
Längs fönstret mot Vaksala torg på andra våningen är en grupp ungdomar sysselsatta med att tillverka pins, och i Sal C är väggarna och några skärmar fulla med konst. Det är fotografier, teckningar, målningar och någon skulptur. Uttrycken varierar stort, från manga till romantiskt landskapsmåleri. I ett hörn sitter Jac Dupont och Jonatan Månsson från Helsingborg respektive Kristianstad. De är laddade inför vernissagen.
- Det var en kompis mamma som berättade om UKM och så ställde jag upp i Helsingborg och gick vidare till Malmö och så ledde det hit. Mina bilder är målade i datorn. Jag går ofta på nattliga promenader och då fotar jag sådant som är intressant, säger Jac Dupont, som tack vare UKM. s festivaler också har två andra utställningar inplanerade.
- Jag skulle egentligen ha spelat med mitt band i Kristianstad, men så blev en medlem sjuk, så jag ringde in fem dagar innan och hörde om jag kunde visa några bilder i stället. Jag är mycket glad att jag var med, det är inte många som får chansen att visa sin konst offentligt, säger Jonatan Månsson.
I den branta rulltrappan kommer två lokala funktionärer åkande. Sara Jansson och Nils Zetterström har via skola och kommun fått sommarjobb på UKM. I arbetsuppgifterna ingår att ta hand om de besökande och se till att allting flyter som det ska.
- Just nu är det lugnt, men i går tog vi emot alla 250 deltagare, säger Nils Zetterström.
- Och så var vi på invigningsmiddagen. Vi ser till att deltagarna har det bra, inflikar Sara Jansson.
På Konserthusets stora scen pågår soundcheck inför kvällens spelningar. Tempot är högt. Duon Quantum Satis, från Karlstad, går igenom ett framförande där alfabetet får spegla livet. J som i jantelag, k som i kyssar, m som i musik och y som i yttrandefrihet är några av de bokstavsbetydelser som dyker upp.
- Vi gör något som vi själva kallar experimentell poesimusik, säger Emma Lindström, som spelar synt.
- Vi vill blanda kulturformer, helt enkelt, tillägger kollegan Ellen Höber, som reciterar den största delen av stycket.
Backstage sitter Nils Jansson, aka Kung Henry, vid ett bord och gör anteckningar inför sitt arbete som evenemangets konferencier.
- Jag guidar genom musikvärlden och jag har pratat med artisterna efter soundcheck för att kunna säga något personligt om alla. Det här är en festival för unga kulturutövare. Det är en bra grej att ha i fokus.
Så jobbar vi med nyheter