Underhållande seriefigursaction

Börjar det inte räcka med serietidningshjältar på filmduken nu? Kan vi inte låta åtminstone några av dem stanna kvar på tidningshyllan?Tydligen inte, för efter Läderlappen, Spindelmannen, och Stålmannen kommer nu Daredevil, alias Matt Murdock. På dagarna är Matt en blind advokat, på kvällarna en orädd superhjälte som befinner sig i ständig kamp mot ondskan. Grundkonceptet är med andra ord inte alldeles främmande.Till skillnad från Läderlappen & Co har Daredevil aldrig slagit igenom som seriefigur i Sverige. I USA däremot har han varit väldigt populär ända sedan Marvel Comics skapade honom 1964, och huvudrollsinnehavaren Ben Affleck säger att han är ett stort fan.Handlingen är enkel: Matt drabbas tolv år gammal av en olycka som gör honom blind men som också ger honom ett slags radarsinne. Hans snälla pappa mördas av maffian och Matt kommer som vuxen pappans mördare på spåren. Samtidigt förälskar han sig i miljardärsdottern Elektra (Jennifer Garner) med diverse komplikationer som följd.Häftig action, storslagna specialeffekter och habilt skådespeleri gör filmen sevärd, men den sätter inga som helst spår i vare sig hjärtat eller hjärnan. Ibland försöker regissören Mark Steven Johnson lämna det enkla, färdigmallade actionformatet i förmån för mer storslagna pretentioner (som de krystat utdragna kärleksscenerna mellan Affleck och Garner), men det fungerar inte och känns mest förvirrat. Daredevil är 103 minuter hyfsad underhållning, varken mer eller mindre.