Undergången är på tapeten
KRÖNIKA. Undergången är på tapeten lite varstans. Man behöver inte längre vara galen eller Warhol-entusiast för att stapla konservburkar på hög, skriver Sebastian Johans.
Sebastian Johans skriver krönikor varannan vecka.
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Enligt mayaindianernas kalender ska världen gå under dagen före dopparedagen år 2012. Julhandeln hinner slå sitt sista rekord och sedan blir det svart. De förnuftiga lär börja kissa i en flaska redan kring sista advent.
Järtecknen har duggat ovanligt tätt den senaste tiden. Och inte bara för att jag som vanligt halkade i Slottsbacken eller för att cykellåset frusit fast. Undergången är på tapeten lite varstans. På en utställning hade en konstnär fotograferat riktiga järtecken i himlen och när jag åkte hem och hälsade på min familj blev jag tvungen att hjälpa till att resa ett litet vindkraftverk vid en stuga som medvetet är byggd i en sluttning så att den ska finnas kvar också när vattnet börjar stiga. Dessutom såg jag mängder med grönklädda och beväpnade människor som rörde sig längs vägkanterna. Det visade sig vara jaktsäsong, men de såg väldigt sammanbitna ut, tyckte jag. Som om jakten var lite mer allvarlig än den brukar.
Man behöver inte längre vara en galen konspirationsteoretiker eller Warhol-entusiast för att stapla konservburkar på hög. Gemene man är överens om att allt håller på att gå åt helvete. Om bara några decennier kommer bårhusen att behöva byggas ut eftersom den förhöjda temperaturen kommer att leda till värmeböljor som drar fram som svarta döden under sommarhalvåret, som kommer att vara ett halvår på riktigt. Diarré, infektion, undernäring, storm, brand och torka är andra följder av temperaturstegringen. Medierna spyr ur sig den ena larmrapporten efter den andra, men den enda synbara åtgärden är att alla bilar numera kallas miljöbilar, trots att de fortfarande smutsar ner.
Jag började fundera på min egen plats efter civilisationens sammanbrott, och det var inte särskilt upplyftande. Jägarna klarar sig i alla fall ett tag. Även om alla djur de skjuter förmodligen kommer att vara fulla med livsfarliga carcinogener kan de i alla fall äta sig mätta. Själv skulle jag antagligen få hålla tillgodo med tama gnagare om jag måste jaga själv. Vegetariskt blir också svårt när hela världen är täckt av hav eller öken.
I den nya ordningen kommer man förmodligen att bevara en intellektuell elit som subventioneras mot att de försöker ta tillvara så mycket av den gamla världens kunskap som möjligt. Men det är ingen tröst för mig. Jag rädd att det måste stryka med ett riktigt stort antal innan jag kvalificerar mig till den absoluta intelligentian, om jag ska vara självkritisk alltså.
Jag försöker gå igenom min samlade praktiska erfarenhet men det blir mest en flashback till det stilla raseri jag kände på metallslöjden när läraren gång på gång bröt av min förbannade bastuskopa för att fogen var för dålig. Syslöjden gick lite bättre, åtminstone har jag fortfarande kvar en handduk som jag har fållat kanterna på, men att sy en dräkt av en flådd björn är långt över min förmåga.
Men om jag har tur kommer det nya samhället kanske att behöva barnen och de glada idioterna, vi som bara springer runt bland ruinerna och dricker piss. Det kanske bara är vi som vet tillräckligt lite som kan uppfinna hjulet på nytt.