Stadsteaterns skådespelare Robin Keller, Moa Silén och Joel Schmidt inleder "Ragnarök nu".
Ett Yggdrasil-träd reser sig till taket. Blickar är fästa i schema och mobiler, förväntningarna känns fysiskt – det är något alldeles särskilt när en stor produktion som "Ragnarök nu" strålar samman i sitt första rep.
När UNT möter "Ragnarök"-gänget har det precis flyttat in på V-Dala nation.
– Ett stort projekt som Ragnarök är det jag längtat efter, att sätta ihop olika delar av kulturvärlden och blanda proffs och amatörer, säger regissör Dennis Sandin.
För stort är just vad projektet är. Välkända skådespelare från Uppsala stadsteater som Robin Keller, Joel Schmidt, Moa Silén medverkar, samt operasolist Maja Frydén, musiker, och flera dansare.
Ragnarök är domedagsmyten inom nordisk mytologi och har dramatiserats i olika former genom historien, som i Richard Wagners opera "Rhenguldet" och norska tv-serien "Ragnarök" på Netflix. Dennis Sandin menar att teman som undergång, pånyttfödelse och känslor av uppgivenhet är tidlösa.
– Samma känsla vi drabbas av nu har människor drabbats av sen den här myten började berättas, säger han.
Vi pratar om samtiden och vår tids "Ragnarök". Kopplingar till klimathot och politiska oroligheter är svåra att komma ifrån, men regissören poängterar ändå att det är upp till den enskilda personen i publiken att göra sin tolkning.
– Man kan läsa in myten i sitt eget liv men vi har inte brytt oss om att ge den några förklaringar. Vi ger den musik och känslor, vad publiken ska få med sig är en stor konstupplevelse.
– Vi kommer bjuda Uppsalaborna på något de aldrig sett förut, säger Dennis Sandin.
Yggdrasilträdet står i centrum för Kompani Ad Hocs "Ragnarök nu".
Regissören förstärker på ett sätt det existentiella temat i dramat. I inledningen presenterar skådespelarna vetenskapliga och filosofiska teorier, från Big Bang och evolutionen till tanken om vårt medvetande och rädsla för döden. Allt detta vävs in i historien om Ragnarök. Mycket av texterna är hämtat från Roy Scranton, klimatfilosofen som målar upp undergången i boken ”Att lära sig dö i antropocen”.
Skådespelaren Joel Schmidt flikar in och berättar att dramat har satt igång många tankar hos honom, både yrkesmässigt och privat.
– Vi pratar mycket om livet och döden, det har blivit många givande diskussioner. Det är sällan man pratar om sådana saker, säger han.
Karla Hübbe står för scenografi och kostym, vilket är kopplat till Yggdrasil och det tidlösa temat. Völvan, spåkvinnan som alltid kommer att finnas, gestaltas med nutida kläder som jeanskjol och även sagoliknande, naturinspirerade dräkter.
– I början spånade vi om kostymen skulle vara vikingainspirerad med hjälmar typ. "Oh my god så boring!" säger Karla Hübbe och skrattar.
Dennis Sandin regisserar operasolisten Maja Frydén, som här gestaltar Völvan.
V-Dala-huset föll Dennis Sandin direkt för. Byggnaden som är ritad av Alvar Aalto, är inte bara estetiskt tilldragande utan också funktionell. Den rymmer, dansare, scen och en stor publik.
– Jag kände bara, "här måste vi vara!"
Musiken är komponerad av dramatiken och tonsättaren Erik Gedeon. Man kommer färdas från de första symfoniska verken fram till modern minimalism och även få höra gospel, schlager och soul.
En stor produktion innebär också utmaningar. Dennis Sandin nämner de stora faktorerna som att producera teater med små medel.
– Jag gör detta helt på min fritid och är försörjd av andra jobb.
Producenten Sandra Jogenby, som även hon har ett heltidsjobb vid sidan av "Ragnarök nu", instämmer.
– Största utmaningen är nog ork, säger hon och skrattar.