Underfundig superhjälte i sagoform

Hellboy är en även i "superhjältarna" värld ovanlig figur. Hans far lär vara Hin håle själv men den illröde mannen med den långa svansen och avkapade bockhornen har valt den goda vägen och hjälper till mot all den ondska som hotar mänskligheten.
Handlingen denna gång: en gammal legend väcks till liv.

I tiderna begynnelse krigade alverna och människorna mot varandra. Men för att inte hela jorden skulle gå under kom alvkonungen och människodito överens om ett vapenstillestånd som varat tills nu. Hellboy måste hindra att alvprinsen får tillgång till robotarmén av guld. Kampen kan börja. I händerna på den högst egensinnige filmskaparen Guillermo del Toro (Pans labyrint och förra Hellboy) har det blivit halsbrytande och fullfartig fantasyaction. Blanda Spiderman med Sagan om Ringen och man får ett litet hum om saken.

Det är fantasteri på hög nivå och filmen lämnar inte en lugn stund för åskådaren. Del Toro är en mästare på att blanda det animerade med levande skådespelare. Han vet både hur man skapar en smått poetisk stämning i vissa partier och låter alla hämningar fara vid andra. Det är en film som går att se om ett antal gånger bara för alla de spännande detaljerna och makabert vackra animeringarna.

Men det skulle vara både hopplöst pretentiöst och alldeles för våldsfixerat om det inte vore för den underfundiga och svarta humorn. Nu klarar filmen sig med en viss marginal. Hellboys relation med eldkvinnan Liz tillhör också det som får filmen att leva. En superhjälte som hellre sitter hemma med en god cigarr tilltalar också.
Men visst blir det en viss övermättnad under filmens gång.

Underfundig superhjälte i sagoform

Det är fantasteri på hög nivå och filmen lämnar inte en lugn stund för åskådaren, skriver Björn G Stenberg.