Uppväxt i en musikerfamilj hade han börjat skriva enkla låtar redan vid tre års ålder och behärskade flera instrument som åttaåring. Men det var antagligen först när han var nio och lånade en notbok av sin pappa och lärde sig spela hela boken på nolltid som det verkligen gick upp för föräldrarna att Sami Yusuf var ett underbarn.
Liksom många andra musikbegåvade ungdomar gick han vidare till att studera klassisk musik och de flesta i hans närhet trodde nog att det var klassisk musiker han skulle bli. Vad de inte visste var att den unge Sami lyssnade på popmusik på radion i sitt rum flera timmar om dagen och halvt i hemlighet utarbetade planer på att skapa en helt ny musikstil.
Åren efter Millenniumskiftet tog planerna mer konkreta former när Sami Yusuf började kombinera sina olika musikaliska världar. Han är född i Iran av azerbajdzjanska föräldrar men har bott i London sedan tre års ålder. Musiken blev en kombination av arabisk musik, västerländsk singer/songwriter och pop, med inslag av klassisk musik. Den är ganska lättsmält och oförarglig men innehåller också en del sakrala inslag. Själv kallar han genren spiritique.
År 2003 släpptes debutalbumet Al-Mu’allim och succén blev omedelbar. Först bland Storbritanniens muslimer i exil, men snart spreds den som en löpeld genom Nordafrika, Mellanöstern och ända ned till Sydostasien. Miljoner skivor såldes och sedan en miljon till och sedan fyra miljoner av uppföljaren My ummah.
I en intervju med The Revival berättar Sami Yusuf att ett av hans motton lyder ”försök inte blidka alla, för du kommer aldrig att lyckas”. Ändå är det många som faller för hans musik. Till skillnad från den mesta islamiska popen lyckas hans musik även fånga en icke muslimsk publik runt om i världen, vilket han också vill. Den största publiken kommer han dock alltid ha i den muslimska världen. Jämfört med konserten i Istanbul där han spelade inför 250 000 åskådare kommer antagligen Uppsalapubliken kännas i minsta laget.