Uddlösa skämt

Humor kan vara som ett gummiband. Ju mer man töjer det desto mer hisnande blir det - men till sist brister det. Riktigt skickliga komiker kan plocka upp bitarna och börja dra igen; det blir roligt igen på grund av att det aldrig tar slut.
Jason Friedberg och Aaron Seltzer försöker. När de väl hittat ett tema att skoja med så slutar de aldrig utan startar om och startar om igen. Problemet är bara att de inte en enda gång har något som är värt att ens börja dra i, hur mycket de än försöker parodiera filmer, tv-program och kändisar.

Delvis beror det så klart på att medvetet dåligt skådespeleri är något av det tristaste som finns, men framför allt beror det på att manuset inte är... tja, kul. Meet the spartans är en räcka fullkomligt poänglösa och alldeles för långa scener som får filmens dryga timme att kännas oändlig: det första skämtet är en Shrekbäbis som kräks i Exorcisten-stil, det andra är att Angelina Jolie och Brad Pitt adopterar en spartanbäbis med vietnamesiska drag, det tredje är att en bäbis har skägg.

Skämten planteras så tydligt att det krävs ett extremt kort närtidsminne för att man ska bli överraskad. Det enda skämt som gränsar till roligt är att i Sparta hälsar män på kvinnor med en high five och på män med tungkyss - det kommer efter några minuter och det går bra att lämna biografen direkt därefter.

Uddlösa skämt

Skämten planteras så tydligt att det krävs ett extremt kort närtidsminne för att man ska bli överraskad, skriver Mårten Markne om Meet the spartans.