Tyranni och nya trender

Detta visar sig vara långt värre än något hon kunnat föreställa sig. Det går ut på att lyda minsta infall från Priestly, helst förutsäga dem långt innan och ställa upp 25 timmar om dygnet. Samt bli oavbrutet förolämpad. Och att byta klädstil.För på Runway får förstås ingenting bryta det heliga modets lag. I en tid när mode och trender styr oerhört många och mycket är det intressant att kika in bakom kulisserna.Regissören David Frankel, mannen bakom en annan modemedveten serie, Sex and the city, har inte lämnat något åt slumpen. Han vet att många av de som kommer att se den här filmen är synnerligen kunniga på området. Mode är allvar, mode är industri, mode är ekonomi. . . och lite fånigt.Därför hyrde han in designern Patricia Field för att göra filmens kläder. Hon har försett varje skådespelare med en synnerligen genomtänkt klädsel: för att markera hierarki, utveckling och inte minst bara för glädjen att visa snygga kläder och accessoarer. Produktpalecing blev det redan i filmtiteln, vilket säger en del.Inte minst spelar förstås New York en egen roll i filmen. Staden har förmodligen slagit ut Paris som modets huvudstad men för säkerhets skull gör man en lång utflykt till dit också.Berättelsen är tillika en studie i tyranni. I kraft av sin näsa för säljande trender kan Miranda Priestly göra i stort sett vad som helst mot sina underlydande. Hon blir alltid förlåten. Men bakom hennes rygg växer intrigerna. Meryl Street gör en praktroll och bär mycket av filmen på sina, i bland nakna, axlar. Hon kan konsten att göra en bitch i kvadrat och tillika bära upp en klänning av Valentino. Här får hon blomma ut med alla sina krafter och det är ren njutning att se det hela. Baksidan är att hon ställer alla andra i skuggan.Anne Hathaway blir hennes motsats från början. En idealistisk ung kvinna redo att ta sig an världen och angripa den som journalist. Motvilligt dras hon in i modevärlden alltmer och möjligen kan kärleken till den jordnära Nigel rädda henne. Men den får sina törnar och frågan är om den överlever.Birollerna är skickligt tillsatta och filmen är i sig som ett kvalitativt månadsmagasin. Bara att njuta av denna ytlighetens lov om man gillar mode. Fast det kunde kanske varit vilken bransch som helst egentligen.