Tvåan som gick sin egen väg

Medan de andra finalisterna kunde ta sig an nästan vilken musikgenre som helst och sedan genomföra någorlunda stabila och friktionsfria tolkningar så utvecklade sig Amanda Jenssens framträdanden till farliga balansakter.

När hon lyckades löpa linan ut blev resultatet fabulöst, men oftast störtade hon ner i en ravin av falsksång och vrål. De pinsamma genomklappningarna kunde vanligtvis härledas till omdömeslösa låtval.

Några liknande fadäser hittar man inte på Lundatjejens debutplatta. Här rör hon sig i stället i en ljudmiljö som lyfter fram den oberäkneliga rösten och förvandlar den till Jenssens allra största tillgång.

Pär Wiksten från Wannadies har hjälpt till att fylla albumet med en småplåtig Motownkänsla, stråkmattor, lite 60-talsblås och en gnutta Elvis. Amanda själv paraderar runt i retroinramningen som en riktig stjärna, ömsom självsäker, ömsom sårbar.

Orkestreringen må vara trygg och de nyskrivna melodierna bekvämt bekanta, men Jenssens vokala krumsprång utmanar lyssnaren och gör henne till den intressantaste artisten hittills med TV 4-bakgrund.

Tvåan som gick sin egen väg

Amanda Jenssen må ha kommit tvåa i TV 4:s beramade Idoltävling, men hon är sannerligen ingen Idolartist för det, konstaterar Björn Lövenlid.