Tv - avvikarnas marknad

MEDIEKRÖNIKA. Sverige börjar alltmer likna Japan, med ett samhällsklimat som präglas av viskningar och vrål och inget däremellan, skriver Björn Lövenlid.

Foto:

Kultur och Nöje2010-12-11 10:44
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

För inte så länge sedan hade de flesta arbetsplatser ett par riktiga original, personer som inte riktigt passade in i den produktiva gemenskapen men som ändå tilläts stanna kvar, år efter år.
De kunde vara världsfrånvända enstöringar som mest satt i ett hörn och pillade med något obestämbart, eller pratglada skrävlare som fikade och flabbade sig genom hela arbetsdagen.

Dessa avvikare har försvunnit från våra arbetsplatser i samma takt som jobbannonserna har fyllts med ord som ”social kompetens” eller ”förmåga att arbeta både självständigt och i team”. Ingen arbetsgivare har längre råd att anlita ett original, ingen utom tv-branschens produktionsbolag.

I tv-världen råder det nämligen motsatta förhållanden. Där är kufarna extremt eftertraktade.
Program som Ullared och Böda camping går till exempel ut på en enda sak: jakten på de udda personligheterna.
Påfallande ofta räcker det med att man avviker från medelklassen i storstäderna för att man ska kunna bli tv-stjärna, oavsett om man mockar koskit i Koppom eller missbrukar botox i Beverly Hills.

Just nu annonserar TV 4 efter deltagare inför en kommande återupplivning av det klassiska dokusåpaformatet Big Brother. ”Du ska chockera, provocera, uppröra och du får gärna ha kort stubin och ett häftigt skiftande temperament”, heter det bland annat i annonsen.
Det är alltså mardrömspersonligheterna som TV 4 drömmer om; borderlinemänniskorna, psykopaterna. Förmodligen är det också på tv som dessa kan göra störst nytta.

I en situation då allt fler inlemmar sig i en tillrättalagd trevlighetskultur där vi skryter på Facebook om hur mycket vi myser med våra underbara familjer och får massor av gillamarkeringar tillbaka från alla andra vänner som också myser, bakar surdegsbröd och lägger spröda grönsaker på sina teppanyakihällar, desto större blir nämligen vår längtan efter att få se människor göra bort sig i tv.
Vi uppfattar tv-fånarna som inverterade spegelbilder av oss själva, och så mår vi ännu lite bättre, förvissade om att vi i alla fall inte är lika konstiga som dem.

I en internationell jämförelse så börjar Sverige allt mer likna Japan med hård social kontroll och krav på hög produktivitet i vardagen kombinerat med galna, extrema och gapiga utlevelser i tv.
Samtalsklimatet framöver kommer alltså att präglas av viskningar, vrål och inget däremellan. Ska du avvika så får du se till att göra det rejält. Annars kan du lika gärna gå med strömmen och skryta för dina vänner om vilka underbara cupcakes du just bakade.