Tur att mamma finns

Eftersom nya filmen om det brittiska världshoppet James Bond tar vid ungefär en timme efter den förra är det en bra idé att kolla en sista gång på slutet av Casino Royale innan. Bara så man är uppdaterad.
Titta, där fick de in en produktplacering till och med i min text. Det är svårt att värja sig och nu förstår jag varför det är så många i filmen.

Det blev en rejäl förändring när Daniel Craig tog över rollen som James Bond. Borta är glimten i ögat, de ironiska blinkningarna och den lättsinniga charmen. Han säger inte ens mitt namn är Bond, James Bond. Än mindre dricker han vodka martinis, varken skakade, eller rörda. Jag tror han skulle må bra av att slappna av annars, filmen är lite osexig.
Craig/Bond är en adrenalinstinn dödsmaskin som är livsfarlig för såväl vänner som fiender. Han behöver inte längre några avancerade tekniska hjälpmedel, det klarar sig fint med revolvern och nävarna. Plus lite elektronik, men inte mer än ett ordinärt svensk hem. Så borta är också leverantören av finesserna, Q.
Miss Moneypenny är även hon borta. Craig/Bond har, delvis, ett annat förhållande till kvinnor. Det var tydligt direkt i förra filmen där han faktiskt blev kär, på riktigt. Men Vesper såg sig tvungen att förråda honom och dog på kuppen - som kvinnor ju så ofta gör i Bonds närhet.

Hela Quantum of Solace är ett slags sorgearbete för James Bond. Eftersom det är mest synd om honom i hela världen gör det inte så mycket om det stryker med ett antal extra personer. Hämnden avnjutes bäst kall sägs det men här är den glödhet.
Nu kan ju hjälten slå två flugor i en smäll. Samtidigt som han tar ut sin blodsfejd räddar han världen. Den förslagna organisationen Quantum försöker lägga under sig råvaruresurser för att betvinga regeringar och gör det under täckmantel av miljökämpar. Klurigt nutida så det förslår.

Motvillig hjälp får Bond av en av de nutida Bondbrudarna, Camille. Hon spelas av nya fyndet Olga Kuryenko och är i stort sett lika tuff som kommendörkaptenen själv. Hon verkar heller inte falla så mycket för honom. Det gör i stället en annan agent som får plikta hårt och dö ungefär som en av kvinnorna i Goldfinger, fastän av den nya tidens guld, oljan.
Det är som sig bör en film med högt tempo. Bond far över hela världen och stuntscenerna är många och skickligt gjorda. Daniel Craig är synnerligen vältränad och det kan behövas då han enligt uppgift utfört många av stuntsen själv. Jag kan tänka mig ett stort antal blåmärken och skrubbsår.

Som tur är så finns mamma, med stort M (Judi Dench). Hon förlåter allt och tror hjälpligt på honom också när alla andra gett upp. I hennes famn kan Bond gråta ut.
Det är bara att acceptera att James Bond behövde förändras. Fast jag saknar en hel del av den lätthet som Pierce Brosnan hade. Med Daniel Craig i huvudrollen liknar filmen mer ett antal andra actionfilmer, bara mer påkostat. Nya regissören Marc Forster har fått till en snygg film men borde kanske inte vara det främsta valet till nästa Bondfilm.
Quantum of Solace lär betyda " en gnutta tröst" och det får Bondfansen hur som helst.

Tur att mamma finns

Nya James Bondfilmen är en tät actionberättelse med mängder av stunts. Björn G Stenberg saknar dock en del av charmen från tidigare Bondfilmer. Filmen är helt enkelt lite tråkig stundtals.