Tunström försiktigt optimistisk

När UNT träffar Linus Tunström i hans rymliga kontor vid Kungsgatan är han i full färd med att städa undan högar av papper. Spelåret är över och i sommar väntar en kort andhämtningspaus för teatern innan den fullspäckade hösten drar i gång.

Teaterchefen sticker inte under stol med att våren har varit mycket tuff.
– Det är väldigt tungt att se arbetskamrater gå härifrån. Jag tror ändå att förändringen är nödvändig, säger han.

Det är administrativ och teknisk personal som har blivit av med sina jobb och Linus Tunström beskriver uppsägningarna som ett nödvändigt ont för att den konstnärliga kvaliteten ska kunna säkras de närmaste åren och på sikt för hela organisationens överlevnad.
– Det går bra för teatern just nu, men jag ser stora faror längre fram. Av flera svåra och komplexa val så ser jag ändå det här som det minst illa vi kunde göra, både för det stora flertalet av dem som jobbar här och för dem som besöker teatern.

Bakgrunden till den kraftiga besparingen är att anslagen till teatern inte har skrivits upp i samma takt som inflationen. Linus Tunström säger att det inte längre är meningsfullt att spara lite här och där enligt osthyvelprincipen.
– Vi har redan trollat med knäna, sparat in på skådespelare och regissörer och om det fortsätter så på det sättet så skulle vi till slut inte ha någon verksamhet värdig Sveriges fjärde största stad kvar.

Han betonar också att Stadsteatern är en mycket speciell verksamhet med ett annorlunda uppdrag.
– Till skillnad från till exempel tillverkningsindustri kan man inte rationalisera hur som helst, om man drar in på antalet skådespelare i en uppsättning av Romeo och Julia så står man till slut utan Romeo, och då blir det inte mycket till pjäs kvar.

– Det går att spela Beethovens nia på halva tiden men det låter inte så bra, fortsätter han och jämför Stadsteaterns situation med andra public service-verksamheter.

– I likhet med till exempel Sveriges Television, biblioteken och sjukvården så kan vi inte lösa problem bara genom att höja produktionstakten. Vi kan inte heller bara ägna oss åt det som drar in mest pengar på kort sikt. Stadsteatern är en investering för Uppsala som stad och för kulturen, säger Linus Tunström.

Samtidigt säger han sig vara medveten om att det inte går att göra sig av med så mycket personal utan att det märks tydligt för dem som är kvar.
– Det handlar om en omfördelning av resurser. Alla får vara beredda att hugga i och bidra med sådant man kanske inte ägnade sig åt tidigare. Det blir också viktigare än någonsin att planera i god tid. Vissa produktioner kanske får bli enklare när det gäller rekvisita eller tillverkningsteknik medan vi väljer att satsa mycket på andra uppsättningar i stället, säger han.

Under hösten kommer Uppsala stadsteater bland annat att inviga nya kafélokaler och satsa ännu mer på att nå ut till en potentiell publik. Nyligen annonserade teatern efter en försäljningsansvarig.
– När institutionsteatrarna byggdes ut på 1970-talet så kallades marknadsavdelningen för informationsavdelning. Då kunde man nöja sig med att informera allmänheten och sedan kom det en publik. På 80-talet blev det mer av marknadsföring och ett aktivare säljarbete. I dag väljer de flesta att prata om kommunikation i stället, om att man pratar åt två håll och att man ständigt försöker hitta nya målgrupper.

Till stor del handlar det om att anpassa sig till en ny verklighet, menar Linus Tunström.
– Utbudet är enormt och det har blivit mycket viktigare att nå ut med hjälp av pr och att bygga relationer. Sett över en 30-årsperiod så ligger ändå publiksiffrorna ganska jämnt för Stadsteatern, trots konkurrensen.

Han hävdar också bestämt att publiken inte kommer att märka av några nedskärningar eller åtstramningar när de besöker Stadsteatern i höst, snarare tvärtom.
– Vi firar ju Stadsteaterns 60-årsjubileum och då måste vi ta i lite extra. Vi har tre stora premiärer och så bjuder vi publiken på en 60 meter lång tårta, bland mycket annat.