Tunnare men underhållande

Man har blivit bortskämd genom åren med produktioner från brittiska Aardman; Wallace & Gromit är bara ett par av favoriterna, Flykten från hönsgården en annan. Inte minst är de roliga när de driver med det typiskt brittiska.

Det fortsätter de med här i Pirater. I historien om den föga framgångsrika Piratkaptenen får man med de flesta av piratfilmernas klichéer plus förstås ett antal roliga anakronismer. Inte minst driver de med Storbritanniens ärorika förflutna, detta utspelas nämligen på drottning Victorias tid.

Piratkaptenen längtar efter att bli utsedd till Årets Pirat. Men då måste han röva det största bytet och det är inte riktigt hans grej. Däremot kan han ansa sitt skägg så det glänser, dansa snyggt och sjunga. Och så har han sin trogna papegoja Polly.

På sina fruktlösa plundringståg träffar han så på vetenskapsmannen Charles Darwin som tar med honom till London för att möta drottning Victoria, en något farligare kvinna än vi är vana vid. . .

Filmen bjuder på många skratt och många lika häpnadsväckande som hisnande animationer. Man förstår att det ligger mängder av jobb bakom, inte minst är listan av medarbetare lika lång som en ordinär bilindustri. Fortfarande blir jag också imponerad av deras arbete.

Däremot är det ett svagare manus än man är van vid från Aardman. Många skämt tas om och det verkar som om man haft lite svårt att fylla ut långfilmskostymen. Deras signum med lågmälda roligheter drunknar emellanåt i det bombastiska. Här och var blir skämten en aning gubbiga också.

Så bättre kan de, men visst är det en sevärd och underhållande film.