Visan dog inte med 70-talet, även om populariteten för den uråldriga genren sedan dess aldrig varit densamma. Några som fortsätter att förvalta arvet är vissångarna i Yrkestrubadurernas förening.
– ”Trubadur” har fått en väldigt negativ klang. Vissa perioder har man fått skämmas för titeln, säger Billey Shamrock, föreningens vice ordförande.
Yrkestrubadurernas förening, som bildades av bland andra Fred Åkerström och Cornelis Vreeswijk i syfte att samla och organisera professionellt verksamma visartister, fyller i år 40.
Det kommer att firas på olika håll runt om i landet. I Uppsala gör man det med en visfestival på kafé Smultron på lördag.
– Det borde gå att få i gång ett intresse för genren också här i Uppsala, säger Sune ”Knivsta-Sune” Bohlin, arrangör för festivalen.
Han har tidigare försökt, utan större framgång.
– I fjol försökte vi med viskvällar varje onsdag på ett kafé i stan, men uppslutningen var dålig, säger han.
Inför lördagen är han dock förhoppningsfull. Uppsättningen artister har stor bredd. Där finns Gunnar Ekman med sina vackra naturromantiska visor i Dan Anderssons tradition. Där finns också De osaligas kapell med sina giftiga sånger.
– De tror jag skulle kunna locka unga människor. De skriver väldigt upproriska texter, som Cornelis i kubik.
Det är just texterna som utmärker visan menar Sune Bohlin. Billey Shamrock håller med.
– Visan är ett sätt att berätta en historia. Vad för slags musik det är spelar inte så stor roll, men det ska vara en historia. Helst med en början och ett slut, säger han.
Så vad om framtiden? Kommer visan helt att utkonkurreras av pop- och rockmusiken? Det tror inte Billey Shamrock.
– Det finns faktiskt stora visartister i dag, bara det att de inte kallar sig så. Vad sjunger Lars Winnerbäck och Stefan Sundström? Visor.