Trovärdig vampyrfilm

Efter en minst sagt vampyrtät filmhöst borde man kanske känna en viss mättnad, men Catherine Hardwickes filmatisering av Stephenie Meyers' bästsäljande bok Twilight ger bara mersmak. Det finns något oemotståndligt hos dessa blekhudade varelser, så sköra i sin övermänsklighet och sorgsna över sitt öde. Av någon anledning passar de perfekt in i dagens populärkultur. Här får vi dem i den romantiska tappning som hör amerikansk ungdomslitteratur till.

Twilight handlar om Bella som flyttar från Arizona till sin pappa i den ständigt dimbeslöjade staden Forks. I sin nya skola träffar hon Edward, en ensam figur med märkliga ögon, som först verkar avsky henne. Men snart förstår hon att hans spydighet i själva verket är rädslan för att göra henne illa. Edward är nämligen vampyr, även om hans känslor är en ung mans. Den obskyra blandningen av blodtörst och förälskelse gör dragningskraften mellan de två överväldigande.

Kärlek på film blir lätt ihålig. Därför är det märkligt att passionen mellan vampyr och människa framstår som så autentisk. Vid sidan av ett välskrivet manus är det den som är filmens bärande vägg. I någon mening känns det oviktigt att en av karaktärerna råkar ha huggtänder - det är tonårsförälskelsen, vibrerande och full av begär, som skildras. När biopubliken håller andan är det under de intima scenerna och inte de våldsamma.

Catherine Hardwicke lyckas nästan alltid väl med att blanda vardagsrealism och skruvad vampyrromantik utan att det känns vulgärt. Miljöer och karaktärer kontrasterar varandra på ett effektfullt sätt. Hon placerar sina blodsugare i slitna klassrum, moderna stadslandskap och dimmiga trollskogar. En blekgrön hinna späns över en film med mycket hög temperatur. Men så har ju regissören också en bakgrund som produktionsdesigner. Den som uppmärksammat hennes arbete med till exempel Vanilla Sky kommer att känna igen det originella sättet att använda färgmanipulations-teknik.

Ibland blir Twilight onödigt lik alla de där tv-serierna med paranormala inslag. Men de här vampyrerna är inga härmapor, och efter två timmar har Kristen Stewart och Robert Pattinson vunnit tillbaka mig flera gånger om. De starka skådespelarinsatserna tillsammans med ett soundtrack som klär upp Hardwickes drömlika bildspråk, förgyller något så ovanligt som en vampyrfilm nästan helt fri från blod.

Trovärdig vampyrfilm

Kärlek på film blir lätt ihålig. Därför är det märkligt att passionen mellan vampyr och människa framstår som så autentisk, skriver Andrea Dahlkild om Twilight.