Trovärdig skildring av historisk episod

När skandinaviska skådespelare drar på sig historiska hattar och peruker blir resultatet ofta ofrivilligt parodiskt. Snåla filmbudgetar och ett ålderdomligt överspel kan sänka vilket nordiskt kostymdrama som helst.
Lyckligtvis faller den historiska berättelsen Kautokeino - Upproret aldrig ner i den fällan. I stället framstår filmen som en förvånansvärt trovärdig skildring av en mörk episod i Norges förflutna.
I mitten av 1800-talet var den nordnorska byn Kautokeino skådeplatsen för en blodig konflikt mellan den samiska ursprungsbefolkningen och den norska kolonialmaktens män. Innan dramat var över hade sammanlagt sex människor fått sätta livet till.

Osämjan var inte bara etniskt betingad, något som framgår med all önskvärd tydlighet i regissören Nils Gaups film. Religionen spelade också en avgörande roll, liksom de sociala missförhållanden som rådde vid den här tiden. Stora delar av den manliga befolkningen höll bokstavligen på att supa sig till döds.
Sprithandlaren Carl Johan Ruth, rutinmässigt gestaltad av en viskande, väsande och stirrande Mikael Persbrandt, blir en av dramats nyckelpersoner. När han driver in obetalda skulder från samerna genom att slakta deras boskap börjar det mullra i renskötarleden.

Samekvinnan Elen är en av dem som berörs och när hon träffar den karismatiske väckelseledaren Lars Levi Læstadius (Michael Nyqvist) i svenska Karesuando tar hon med sig hans förkunnelse hem till Kautokeino. Den frireligiösa glöden och det nyfunna nykterhetsidealet slår ner som en bomb i det lilla samhället och olika intressen gnager mot varandra till dess att den blodiga sammanstötningen blir ofrånkomlig.
Nils Gaup fångar in det kylslagna, trädlösa landskapet så väl att man nästan kan känna den isande snålblåsten i biosalongen. De påpälsade skådespelarna, framför allt de norska, gör utmärkta insatser och tidvis känns det faktiskt som om man har förflyttats 150 år tillbaka i tiden.

Inte minst är det glädjande att Nils Gaup, som själv är ättling till en av upprorsmakarna i Kautokeino, har fått möjligheten att använda 58 miljoner kronor till att skildra samiska erfarenheter. De flesta skandinaviska biobesökare vet tyvärr fortfarande mer om den nordamerikanska ursprungsbefolkningen än om den vi har på närmare håll.
Till filmens förtjänster hör också perspektivskiftena. Båda sidor begår skurkaktiga handlingar, men eftersom vi får lära känna flera karaktärer på djupet framstår gärningarna aldrig som obegripliga.

Filmen Kautokeino - Upproret är inte bara ett väldisponerat drama utan också en historielektion som många av oss behöver.

Trovärdig skildring av historisk episod

Ett samiskt uppror tar en ände med förskräckelse i dramat Kautokeino - Upproret, en uppfriskande trovärdig skildring av en historisk händelse som förtjänar att uppmärksammas, konstaterar Björn Lövenlid.