Trovärdig film av Gavaldaroman

Om man bara berättar grunddragen i den här historien är den ytterligt banal: medelålders man med långt äktenskap och begravd i sitt jobb träffar ung kvinna och blir passionerat förälskad. Vi har sett det gestaltat i litteraturen och på vita duken hur många gånger som helst. Kombinationen av regissören Zabou Breitman, författaren Anna Gavalda och huvudrollsinnehavarna gör att det ändå blir fräscht.
Pierre tar med sig sin svärdotter Chloé och barnbarnen till en enslig stuga i bergen för att hjälpa henne att komma bort ett tag. Hon har just fått veta att hennes make träffat en annan och vill skiljas. Hon och svärfadern har inte haft någon nära relation tidigare, i dennes familj "pratar" man ju inte om väsentligheterna som svärdottern argt meddelar. Väl i stugan öppnar sig dock Pierre och berättar som sitt livs förälskelse...

Visst är det mycket som är banalt ändå. Man retar sig gång på gång på hur nonchalant Pierre hanterar sin familj, hur han tar sina kärleksmöten med Mathilde som ett slags dessert i livet, bortom vardagens alla måsten och krav. Samtidigt får vi ett trovärdigt psykologiskt porträtt av en man som inte kan mer, hur gärna han än vill. Han sitter ändå fast i sitt invanda liv och trygghet.
Och att det ändå handlar om en stark passion får Daniel Auteuil och Marie-Josée Croze fram med all tydlighet. Mitt i all bitterhet över att tvingas göra andra illa och sorg över egna tillkortakommanden har de ett antal kärleksmöten med styrka, låt vara att det blir ett och annat hotellrum på exotisk plats för mycket. Men starka känslor blir ändå något visst när de uttrycks på franska och lekfullheten hos kärleksparet smittar av sig. Att de båda verkligen "drabbas" av förälskelse känns också. Filmtiteln syftar dock på Pierres trauma över sin storebrors tragiska och tidiga bortgång, något som präglat hans liv.

Skådespelaren Daniel Auteuil har i ett antal filmer högst övertygande gestaltat den ibland vilsne, känslomässigt frusne mannen. Här gör han det igen och visar att det bli islossning för vilket fossil som helst. Fast det underlättar förstås om man är rik och har ett jobb som fordrar långa resor. Marie-Josée Croze lyckas även fint med att ta den otacksamma uppgiften att vara modellsnygg ung kvinna bortom klichéerna. Med små medel lyckas de båda skapa ett liv under ytan som ändå känns rätt in i maggropen, eller hjärtat.

Författaren Anna Gavaldas milda och genomskådande humor betyder mycket för det lyckade resultatet. Mötet med de kinesiska affärsmännen i Hongkong kan mäta sig med filmen Lost in translation.
Filmen Jag älskar honom är ett lyckat försök att filma en roman av Anna Gavalda.

Trovärdig film av Gavaldaroman

Zabou Breitman visar att det går att göra film på den slitna historien om medelålders etablerad man som möter passionen med en yngre kvinna. Björn G Stenberg ser en eftertänksamt gjord film efter Anna Gavaldas roman.