På ”Spectre” fortsätter utforskandet av totalitära uttryckssätt och uppmålandet av misantropiska världsbilder som pågått sedan början av 80-talet. Laibach står också fast vid sin blandning av tung syntmusik och lättlyssnad pop, vilket gör dem svårplacerade. Musik för alla och ingen. Det är det skruvade parodierandet av musikaliska och visuella maktmedel som gett slovenerna kultstatus, men det är också det som gör dem tröttsamma i stora doser.
Bästa spår: ”Resistance is futile”.