Tröst i sorgen

De dova dimmiga färgerna går hand i hand med filmens tunga tema och karaktärernas omtöcknade sinnestillstånd. Detta är John Cameron Mitchells tredje spelfilm. Han debuterade 2001 med den fantastiska Hedwig and the Angry Inch där han själv gjorde huvudrollen som transpersonen Hedwig från Berlin. I Rabbit Hole spelar Nicole Kidman och Aaron Eckhart föräldrarna Becca och Howie som förlorar sin 4-åriga son i en olycka. Filmen baseras på dramatikern David Lindsay-Abaires Pulitzer Prize-vinnande pjäs.

För oss börjar det hela 8 månader efter olyckan. Berättelsen vecklas sedan varsamt ut. Lite i taget får vi veta vad som hänt. Lite i taget får vi ta del av föräldrarnas sorgehantering och deras liv efter förlusten. En känslomässig bergochdalbana. Fördröjningen gör att vi hamnar ur fas, precis som Becca och Howie själva. 

Förlamade av sorg har paret glidit allt längre från varandra. Han vill bevara allt och varje kväll tittar han på de filmsnuttarna i sin mobil som visar en skrattande levande son. Hon vill städa ur sonens rum och flytta till ett annat hus – fritt från dagliga påminnelser. Med kameran som vittne hanterar Becca och Howie sin sorg på skilda sätt. De vänder sig från varandra för att söka stöd i andra. Likt Alice i underlandet kastas de ner i ett mörkt svart hål för att finna sig själva i en ny tillvaro att verka i. Ett parallellt universum, där de är andra versioner av sig själva. Filmen gör rätt i att inte erbjuda några svar och heller inga lösningar.
Tro det eller ej, men det finns faktiskt en hel del humor i denna tragedi som visar hur mångbottnad sorg och förlust faktiskt kan vara. Kanske låter det motsägelsefullt, men John Cameron Mitchell och David Lindsay-Abaire skildrar sorgen öppenhjärtigt utan förmildrande ursäkter och låter alla sidor visas, vare sig de kan tyckas passande eller ej. Därtill gör de det med en osviklig ömsint och hoppfull hand. Den humor som finns i filmen ger både oss och karaktärerna i den, ett välbehövligt andhål i det som egentligen är alldeles för smärtsamt att hantera eller ens bevittna. Anton Sankos tröstande musik sträcker som en ledstång filmen igenom.
Något att greppa efter när det blir alltför svart.