Trögjobbat men trivsamt

Deras vänskapliga gruffande med varandra mellan numren, den gotländska brytningen i snacket och kvartettens allmänt musikaliska läggning skapade trivsel i Universitetsaulans salong på onsdagskvällen. Deras aftonklänningar har en air av glamour. Tre klänningsbyten är det i showen: de gör entré i grangröna, sedan tomteröda och sist i änglavita galadressar med glitter här och där. Där är det julfest.Värre är det med ljusshowen. Förmodligen funkar den raffinerat utmärkt på helt mörka konsertarenor, men mot universitetskupolens ornamentik gör den sig inte riktigt.Orkesterkillarna verkar också ganska uttråkade.Ainbuskarna verkade ha en trögjobbad kväll, men de kan ändå fira ett antal segrar när det gäller publiken. Marie Nilsson Linds texter tycks bli allt vassare och hennes monologer är små komiska ståupphöjdpunkter mellan sångnumren. Låturvalet i showen är i stort sett detsamma som på gruppens julalbum. Arrangemangen är likartade, men ibland glimtar det till av eld och närvaro i framförandet och i de bästa stunderna låter Ainbusk som Andrew Sisters. Julbudskapet från gruppen lyder sångglädje och vänskap och de förmedlar det underhållande och trivsamt.