Knivstatrubaduren Garry Nilssons andra album är en trivsam upplevelse. Med några skopor country, visa och folkmusik och lite doft av dansband bjuder han på fjorton underfundiga sånger. Texterna rymmer både diskbänksrealism och jordnära vardagshumor, lite i samma anda som Svenne Rubins och Traste Lindéns Kvintett. Bitvis är musiken lite för lagom och på gränsen till att vara alltför harmlöst, men skivan antyder att det är live som Garrys musik helst ska upplevas.
Bästa spår: ”Bara månen och stjärnorna såg på”