Trist repris på romantisk komedi

I Flickvänner från förr gör Matthew McConaughey den obotliga playern, ackompanjerad av Jennifer Garner som helylle-brunett med edge. Ännu en romantisk komedi med några av genrens främsta fanbärare med andra ord. Något har de väl hittat på för att skilja den från mängden, tänker man, men även storyn känns oroväckande bekant. Och det är inte för att man lånat handlingen från Charles Dickens A Christmas Carol.

Connor Mead är en firad modefotograf. Han kan få vem han vill, och han vill ha allt som är villigt och vackert. Kärleken skyr han som pesten, faktum är att han inte alls tror på den. På sin lillebrors bröllop blir han hemsökt. Först av sin döda onkel spelad av Michael Douglas, sedan av en för länge sedan glömd flickvän. Dessa spöken tar med honom på en tidsresa för att reda ut hur han blev en sådan hjärtlös skitstövel.

Det hela blir ganska mastigt. Som fundament har vi ett amerikanskt bröllop, med tillhörande lättfotade tärnor och en hysterisk brud. Lägg till det ett gäng spöken och några jäktiga utflykter framåt och bakåt i tiden. Matthew McConaughey tar sitt piratmässigt ryckiga kroppsspråk till nya höjder. Han brukar vara rätt duktig på den där balansgången mellan player och excentriker, men här spelar han över. Douglas är småhärlig, och då och då lyckas man faktiskt kapsla in något kännbart, som när Connor besöker sin barndom där han får se sig själv med sin första kärlek. Men mest av allt är Flickvänner från förr en härmapa till film, som dessutom tigger ovett för de mossiga könsrollerna.

Trist repris på romantisk komedi

Flickvänner från förr är en härmapa till film, som dessutom tigger ovett för de mossiga könsrollerna. Andrea Dahlkild roas inte särskilt mycket.