Den som följt Gunnar Ardelius författarskap vet att den "frånvarande fadern" är en återkommande karaktär. Men aldrig har en pappa varit så frånvarande som i "Tjuren från Solna".
– Jag började skriva boken när min pappa hade gått bort, säger Gunnar Ardelius, som själv nyss blev pappa för tredje gången. Länge tänkte jag skriva en bok helt utan pappor.
Det finns dock en och annan pappa i "Tjuren från Solna", men de är väldigt perifera karaktärer. Huvudpersonen Sebastians värld är huvudsakligen en kvinnodominerad sådan.
– Att pappa dog gav mig en emotionell knuff som satte igång skrivandet. Jag skriver nästan alltid för att läka någonting, det är så skrivandet fungerar för mig.
Sebastian, som alltså är bokens huvudperson, är en ung, arg och vilsen man som bor med sin mamma. Som litterär figur kommer han från en stor och gammal familj.
– Han har slutat gymnasiet och har precis börjat sin resa från pojke till man, men han kämpar mycket med sin mansroll och med sin identitet, säger Gunnar Ardelius.
Bland mycket annat är "Tjuren från Solna" en smart gestaltning av en modern ung man som försöker anpassa sig till en svajig mansroll i ständig förändring.
– Sebastian försöker ta reda på vem han är, men har försöker också ta reda på sitt värde. Han testar sitt värde, sitt ekonomiska, kulturella och sexuella.
Sebastians ekonomiska värde är lika med noll. När det blir akut att flytta hemifrån är det hans mamma som får ta ett bostadslån, och det räcker bara till en sunkig etta i en förort.
– En egen bostad är ingen självklarhet för dagens unga, säger Gunnar Ardelius. Läser man böcker från sjuttiotalet bor karaktärerna i en kvart på Södermalm, trots att de är unga och arbetslösa.
Sebastian bär på mycket ilska, den ligger liksom och pyr mellan raderna. Hans ilska har inte solklara orsaker, men den bär spår av samhällskritik.
– Jag har inte varit intresserad av att psykologisera. Jag vill bara att läsaren ska se världen med Sebastians blick.
Sitt kulturella värde testar Sebastian genom att till sin omgivnings stora förvåning börja med teater och söka till den närmast ointagliga borgen Scenskolan.
– Men han drömmer inte om att bli skådespelare, det är mer att få träda in i en redan färdig roll som lockar honom, säger Gunnar Ardelius.
Sebastians sexuella värde är betydligt högre och han inleder ett förhållande med en äldre kvinna, där det är oklart vem som egentligen utnyttjar vem.
– Han söker sig till sammanhang och människor som han kan spegla sig i för att ta reda på vem han är och förväntas vara.
"Tjuren från Solna" är till stor del skriven på tåget till och från Stockholm, dit Gunnar Ardelius de senaste sex åren har pendlat till sitt arbete som ordförande för Sveriges Författarförbund.
– Som författare hittar man alltid tid till att skriva, även om man har mycket annat att göra, säger han. Men förutom tid ska det också finnas energi och kreativitet kvar till skrivandet.
Det har gått ett tag sedan Gunnar Ardelius, som valdes till ordförande som rekordung, meddelade att han inte kommer ställa upp till omval på förbundets årsstämma 23 maj.
– Det får räcka nu. Jag måste förstås försörja mig också i framtiden, men jag vill hitta tillbaka till en tillvaro där skrivandet tar större plats. Jag tror att det ska lösa sig, det brukar det göra.